Avslut

Det gäller att veta när det är dags att lägga av. En del saker kan inte hålla för evigt. Då är det bättre att inte låta den fina känslan dala. Och avsluta när du fortfarande känner att du är på topp. När det fortfarande är kul och ger dig tillfredsställelse. Kör inte söder saker, låt dem få ett värdigt avslut.

Det är vad jag gör nu. Jag slutar skriva i den här bloggen. Kanske inte för evigt. Men för obestämd framtid. Det känns som ett bra beslut. För det är fortfarande kul. Det är fortfarande en utmaning. Jag vill inte förlora den känslan. Jag vill inte känna att det är ett måste. Att jag måste hitta på nytt att skriva om. Det ska komma naturligt. Och det mest naturliga just nu är att ta farväl av bloggen.

Tack för mig för denna gång!

Street smart

Vad är allmänbildning? Allmänna kunskaper som kanske inte måste ha. Men som ändå bör finnas där. Något som påverkar din självbild (min tolkning av ordet, inte nödvändigtvis vad ordet egentligen innebär).

Ju bättre koll du har på då-, nu- och kanske till och med framtid, desto mer delaktig är du. Av livet. Inte bara ditt liv, utan allt liv.

Det handlar om att hålla dig uppdaterad. Hänga med i vad som sker i din omgivning. I världen. Både intressant och givande. Titta på nyheter, dokumentärer. Intressant och roligt. Det är respekt.Respekt för andra, men också för dig själv. Att vara allmänbildad är att vara street smart. Och det är något du kommer mycket längre med än att 'bara' vara smart.

Kunskap

Det finns något du inte kan få för mycket av. Kunskap. Du kan alltid lära dig mer. Vart du än är, vad du än gör så finns det nya kunskaper att ta till dig. Är inte det häftigt?!

För varje ny sak du lär dig blir du rikare. Det måste inte alltid vara den mest nödvändiga och högt meriterade kunskapen du ska sträva efter. Alla kunskaper har du förr eller senare nytta av. Om inte annat så kan det ju vara lite roligt att svara rätt i ett frågespel till exempel. Det mest obetydliga kan vara det absolut viktigaste. Det är det ingen som vet. Och det är just det som gör det så spännande. Att varje erfarenhet, varje lärdom är bra att ha i bagaget.

Så utnyttja din tid väl. Utforska, upptäck och läs. Har du inget speciellt för dig? Lär dig något nytt. Plocka fram en bok, se en dokumentär, besök ett museum... Listan kan göras lång. Men var mottaglig. För allt. Du vet aldrig när du behöver de mest oväntade kunskaperna!

Glada tankar

Gör som Peter Pan. Tänk glada tankar. Så kan du flyga. Nja, inte bokstavligt då, men nog känner du dig lättare då. Nästan så att du skulle kunna lätta från marken. Sväva. Nu menar jag känslan. Känslan av att känna dig lätt. Inte nedtyngd av en massa negativitet.

Du har väl inte glömt? Att tankarna påverkar din verklighet. Ditt välmående. Din ork. Allt. Glöm inte att formulera tankarna rätt. Så som du vill att allt ska vara. Inte vad du är rädd för att ska hända. För vad du tänker är vad du drar till dig.

Tänk en massa fina tankar och ge dig själv en underbar helg. Fylld med värme och glädje!

Barn

Tiden med barnen när de växer upp kommer aldrig tillbaka. Varje stund är dyrbar och värd din tacksamhet. Ha så mycket kvalitetstid du bara kan med dina barn. En dag är de vuxna och då finns risken att du ångrar dig. Inte för vad ni gjorde tillsammans, utan vad ni inte gjorde.

Ge dig själv tid i vardagen som helt och hållet är tillägnad barnen. Då all din fokus är på barnen. Det finns ingen bättre investering än att spendera tid på dina små kära. Allt ni gör räknas. Det viktigaste är inte hur häftigt eller hur spännande det är. Det som räknas mest är att barnen har din fulla uppmärksamhet när ni umgås. Att dina barn känner sig som det mest viktiga i universum. För det är precis så det ska vara att vara barn. Att veta att man är önskad. Älskad. Och värd att spendera tid med.

Känn glädjen och lyckan av att få vara med dina barn. Det finns ingen större känsla. Att se de tindrande små ögonen och få en kram. Vad mer kan man önska sig?

Väntan

Finns det något jobbigare än väntan? Vetskapen om att du får utöva tålamodighet. Att något finns inom räckhåll, men inte riktigt nåbart. Hur du än sträcker på dig och försöker nå fram, så går det bara inte. Du måste helt enkelt bara vänta.

Du bygger upp förväntningar. Förhoppningar. Det känns näst intill olidligt. Men du står ut. Du har inget val. Och samtidigt övar du dig i något. Att kontrollera ditt begär. Du lär dig att vänta. Det gäller att vända allt om är jobbigt till något positivt.

Tänk istället på hur bra det kommer bli när den långa väntan väl är över. När du kan slappna av och njuta. Se väntan som en (ibland lång) startsträcka på njutningen som komma skall. Och den kommer. Så bit ihop. Stå ut. Och gör något annat under tiden,så tankarna inte är fokuserade bara på en sak. Då går tiden snabbare.

Projekt

Gör saker tillsammans. Starta lite projekt, stora som små. Något som ni planerar och utför tillsammans. Samarbete. Det är så viktigt att inte bara dela på allt det vardagliga. Även om det också är viktigt. Men att göra något utöver det.

Det är precis vad en familj behöver. Att ha något att se fram emot. Att klura ut. Komma på lösningar. Planera. Hitta på. Använda fantasin. Och se fantasin bli till verklighet. Ett eller fler gemensamma projekt. Ni kommer varandra ännu närmare. Se till att alla inblandade är delaktiga. Får dra sitt strå till stacket. Det ger självkänsla. Glädje.

Glädje är att vara med dem som betyder mest för dig. Att dela på upplevelser. Göra saker. Tillsammans.

Ge inte upp

Vinna eller försvinna? Är det vad som gäller? Måste man alltid vinna? Vara bäst. Stå på toppen av pyramiden. Är det verkligen allt eller inget som gäller? Eller räcker det med att man gör sitt absolut bästa. Att man försöker?

Att göra allt man kan och inte nå hela vägen fram är väl ändå värt mycket? Att man kämpar på så länge det bara går, avsett utgång. Istället för att ge upp vid minsta tecken av nederlag. Ger du upp har du ju aldrig en chans att nå till toppen. Men om du kämpar på kan du känna dig stolt för din prestation. Och oavsett hur det går vet du att du alltid kommer längre med att försöka än att ge upp.

Du behöver inte vara bäst. Alltid få bäst resultat. Men att göra ditt bästa. Förr eller senare kommer belöningen. Det kanske är lättare att ge upp, men då kommer du alltid att undra om du hade klarat av det. Så se till att aldrig bli undrande. Ge aldrig upp utan en kamp.

Ligg före i tid

Ligg före i tiden. Bokstavligt talat. Ställ om din klocka. Så du alltid är si så där fem, tio minuter före alla andras tid. Det är fem, tio magiska minuter. Så länge du inte räknar om tiden till den verkliga tiden. Räkna med att klockan är precis vad den visar och glöm bort att det är 'din egen tid'.

Det är så lätt att glömma bort att inte stressa, så jag påminner om det lite då och då. Var ute i god tid. Var väl förberedd. Ligg ett steg före, precis som du ligger före i tiden. Då finns det inget utrymme för stress. Eftersom du har god marginal. Och om du ändå mot all förmodan är sen. Stressa ändå inte, för vad tjänar det till? Meddela att du är sen, men på väg. Vad mer kan du göra? Du kommer inte fram snabbare om du stressar. Du är bara mer virrig, trött, svettig vid din ankomst. Slappna av istället.

Gör det du kan för att vara ute i god tid. Sen kan det ju hända oförutsedda saker, men då får de väl hända. Gör då det bästa av situationen. Men sträva alltid efter att ligga före i tiden. Gå upp en stund tidigare än du behöver. Och gör allt annat därefter också. Gör klockan till din vän istället för en stressfaktor.

Olika smak

Bara för att något inte faller dig i smaken betyder det inte att det är dåligt. Eller mindre bra. Bara att det inte är just din favorit.

Du behöver inte basunera ut hur illa det du inte gillar är. För vet du vad. Det är bra i någon annans ögon/öron/smak.

Det finns liksom inget rätt eller fel. Bara skilda åsikter. Smaken är som baken, delad. Och tur det, hur kul vore det om alla tyckte exakt lika om allt? Hur spännande diskussioner och debatter skulle det bli då?

En påminnelse

Idag går tankarna till Japan. Till alla drabbade. Det är en påminnelse om vilken skör tråd livet egentligen balanserar på. Du är inte odödlig.

Också är det en påminnelse om att du ska leva varje dag. Du vet aldrig när marken rycks upp under dina fötter, eller när allt bara sveps bort. Så varför vänta? Varför vänta med att leva? Pausa ditt liv. Och hoppas på att något snart ska hända. Något som får dig att börja leva.

Livet är här och nu. Inte något som en dag kommer att ske. Den dagen du väntar på kanske aldrig kommer. Så sluta vänta. Gör det bästa av varje dag. Lev varje dag som om den vore din sista. Det värsta du kan upptäcka den dagen som faktiskt blir din sista är att du slösade bort ditt liv. På att vänta. På att inte leva fullt ut. Tänd ett ljus för de drabbade, ägna dem en tanke. Respekt. Och lev! Var lycklig över att du lever!

Till alla fina människor i Japan; ni finns i mina takar.

Samvete

Inspirerad av en tidningsartikel ikväll. En artikel som väckte en del funderinger.

Undrar hur människor tänker ibland. Visserligen är jag för äventyr, upptäcktsfärder och spänning. Att våga. Men att utsätta sig och sin familj för uppenbar livsfara. Medvetet. Att ge sig in i något som innebär en stor risk. Särskilt med barn inblandade. Varför? Det finns tusentals andra äventyr och vägar att ta. Varför inte välja någon av dem?

När det inte så oförutsedda sedan sker, måste andra riskera, och i värsta fall offra, sina liv för att komma till undsättning. Är det värt det? Hur mår man efter en sådan upplevelse? Det vill säga om man nu kommer helskinnad ur situationen. Att veta att man har orsakat någon annans död. Någon annan familjs stora förlust. Skulle du vilja ha det på ditt samvete?

Res, upptäck, utforska, upplev, ha kul. Men gör det med sunt förnuft.

Biografi

Har du någonsin fått kommentaren "du borde skriva en bok om ditt liv"? Det borde alla ha fått höra egentligen. Och alla borde göra det. Skriva ner sin egna story. Alla har något intressant att berätta, att dela med sig av. Alla är en del av historian.

Ok, alla kanske inte vill och kan skriva en bok. Men tänk så mycket du kan lära av andra, om du bara tar dig tid att prata med dem. Och lyssna. Tänk så många spännande livsöden, lärdomar, tankar och minnen du är omgiven av utan att ens veta om dem! Du blir medveten om saker du aldrig hade tagit till dig, aldrig brytt dig om att ta reda på om. Du blir så mycket rikare. Inte på det materiella planet. Utan där det räknas. I huvudet. Och känslomässigt. Framförallt får du en helt annan respekt för andra när du förstår dem.

Dagens tanke är att du ska vara öppen och lyssna på andras erfarenheter. Både intressant och lärorikt.

Vitaminer

Alldeles för många baciller i omlopp så här års. Helt går det inte att undvika dem. Men du kan ju alltid förebygga dem. Jobba emot dem. Göra det lite svårare för dem att få fäste i din kropp.

Vad kan du göra?? Frossa i vitaminer så klart. Och frisk luft. Röra på dig. Det samma som alltid är viktigt. Men kanske extraviktigt nu? Värt ett försök i alla fall.

Ladda upp med ett stort lager frukter, särskilt citrusfrukter och andra vitaminbomber. Bär av alla de slag. Torkade frukter. Välj att äta hela frukter istället för att dricka juice. I juice följer ju inte hela frukten med, vilket är en förlust. Soltorkade tomater. Mörka grönsaker och blad, spenat istället för 'vanlig' sallad till exempel. Så läckert, så gott, så nyttigt. Ät krossade linfrön eller psylliumfrön blandade i morgongröten, flingorna eller i sconesen.

Var generös med frukter. Det räcker inte med en frukt om dagen. Det ska vara frukt och färska grönsaker till varje måltid. Färgglad mat gör gott för kropp och knopp. Och dagsljus. Det gör så mycket att andas in fräsch, frisk luft. Och solen, den hjälper din kropp att ta emot vitaminer... så ut med dig, ta minst en promenad om dagen! Skräm bort bacillerna!

Tid

Tid kan tyckas vara en bristvara. Hur ofta känner inte du att tiden inte räcker till? Ett fullspäckat schema och en klocka som tickar på i turbofart. En kombination som inte går så bra ihop.

Vad kan man göra åt det? Förlänga dygnet med ett par timmar? Tänk om man kunde det... men nu går det ju inte. Så då finns det bara en sak att göra. Ändra på tidschemat. Du behöver inte nödvändigtvis inte hoppa över något, även om det faktiskt kan vara det bästa i vissa fall.

Gör upp en prioritetsordning. Vilka saker kan kombineras med varandra för att spara tid? Vad är viktigt? Och hur viktigt? Hur bråttom är det? Vad kan vänta? Vad kan du få hjälp med? Vad kan du överlåta till någon annan?

Räcker inte tiden till har du helt enkelt för mycket. Så enkelt är det. Du behöver tid för att varva ner, slappna av och ta hand om dig själv också. Skriv in det i schemat. Som en av topprioriteringarna. I slutändan gör det dig mer tidseffektiv. Ju mer utvilad du är,desto mer ork har du och desto snabbare betar du av saker.

Var nöjd

Sluta jaga den perfekta kroppen. Den existerar inte. Perfekt är bara trist. Opersonligt. Tänk om alla såg exakt likadana ut? Stöpta i samma form. Hur speciell skulle du känna dig då i ditt 'perfekta' skal?

Tyck om det du har. Som det är. Klart, du kan trimma dig och komma i bättre form. Det kan du alltid göra. Men gör det då för hälsans skull. Inte för att någon annan ska tycka du är snygg. För vet du. Du är redan snygg. Och ju mer du slappnar av och lägger bort den tanken, desto snyggare är du.

Någon annan som är perfekt i dina ögon har garanterat komplex över något. Något som ingen annan lägger märke till. För så är det. Du är alltid mer självkritisk. Sluta med det. Tänk istället på vad du faktiskt är nöjd med hos dig djälv. Förmodligen är det mycket större procent som ser bra ut i spegeln än vad du rynkar på näsan åt. Framhäv det. Fokusera på det positiva. Acceptera resten. Vilket mår du bäst av? Att gå och irritera dig över det du inte tycker om? Eller att fokusera på det du är glad över?

Ta hand om dig och klä dig efter din kropp. Det du känner dig bekväm i. Det som visar dina bästa sidor. Och var nöjd. Toppa det med ett leende, som pricken över i:et.

Livets små glädjeämnen

Livets alla små glädjeämnen. Det är just dessa som räknas mest av allt. Det är dem du ska ta tillvara och bära med dig. Det är allt det oplanerade, spontana som händer i vardagen som gör livet så speciellt. Spännande. Ett äventyr.

Det är inte alla jättehäftiga, storslagna upplevelser som gör livet värt att leva. De är bara ett litet bonus. Det är det vardagliga som är viktigt. Att du livar upp din vardag med små, enkla medel. Att du tar dig tid att umgås med dina nära och kära. Snabbisar är underskattade. Det behövs inte mycket. En kopp te eller kaffe och en kvarts pratstund. Ett par trevliga sms. Eller bara ett leende du möts av.

Små glädjeämnen. Små saker i vardagen som gör dig glad. Saker som gör att vardagen blir till en fest. För livet är en fest. Vardag som helg.

Visionera

Peppa dig själv. Påminn dig själv om vad du vill och vart du vill komma. Lite diskret, utan tjat. Släpp tankarna fria. Ha drömmarna inom räckhåll.

Ha bilder framme, till exempel på kylskåpet fastsatta med en magnet, fasttejpade på badrumsspegeln, eller någon annanstans du ser dem i förbifarten, utan att lägga allt för stor notis om dem. Så ditt omedvetna påminns om dina mål.

Eller gör en önskebok. Kanske en drömtavla. Gör en aktiv handling, skapa en vision av din dröm. När du blundar ska du se den framför dig. Skapa en bild av din glädje. Av dina glädjeämnen. Bara att ha lagt ner den tiden på att skapa gör drömmarna mer verkliga. Och verkliga är precis vad de kommer att bli, om det är vad du verkligen vill.

Våga drömma. Våga tro på dina drömmar. Våga tro på att du är värd att nå dem. För det är du.

Stanna hemma

Något som du alltid bör tänka på, inte bara nu i denna högsäsong för baciller av alla de slag, är att hålla dig hemma när du är sjuk. Inte så att du måste vara fånge i ditt egna hem. Frisk luft är ju bra för dig. Men att hålla dig borta från allmänna platser.

Är du redan sjuk, är du svagare och mer mottaglig för ännu fler bacillangrepp. Baciller är som mobbare som väljer att sparka på någon som redan ligger ner. Ett lätt offer. Men det är inte huvudsyftet till uppmaningen att hålla dig borta från allmänheten. Och ha sjuka barn hemma tills de är helt friska. Hellre en dag för mycket, än en dum chansning.

Framförallt ska du göra det med hänsyn till andra. Då pratar vi om sjukdomar som kan smitta. Det finns faktiskt människor med nedsatt immunförsvar som kan bli mycket dåliga av något som du tar lätt på. De behöver kunna röra sig fritt utan att konstant behöva oroa sig för sin hälsa.

Använd ditt sunda förnuft. Försök få hjälp med att uträtta ärenden när din kropp säger att den behöver vila. Försök i alla fall ha andras välbefinnande i åtanke. Och ditt egna med förstås! Så kanske det blir ett stopp på det här eländet med alla baciller som går runt och runt.

Törstig?

Törstig? Vad tar du till då? Den bästa törstsläckaren av dem alla? Vatten. Så klart. Bara vanligt vatten.

Finns det något godare än ett glas kallt vatten när du är törstig? Förmodligen inte. Och svarar du något annat har du fått in fel vana helt enkelt. En ovana. För det enda som ska släcka din törst är vatten. Allt annat i dryckesväg är i stort sett det samma som att äta. Fast i flytande form. Kalorier får du i dig så det räcker ändå. Se till att få i dig dem i matform. Skölj ner dem med vatten.

Alla övriga drycker smyger i dig socker och annat du klarar dig bra utan. Nej, det är absolut inget fel i att svepa ett glas juice till frukost eller i samband med en måltid lite då och då. Du behöver inte bli fanatisk och total anti allt annat än vatten. Men som törstsläckare är vatten det enda som duger. Läskedrycker och saft gör dig bara mer törstig. Plus att eftersmaken inte är något att eftersträva.

Se till att alltid ha en flaska vatten till hands. En flaska kranvatten du fyller på då och då. Dels för miljön (så mycket energi det går åt till att tillverka flaskorna...), dels för extrainsatserna i dem, du behöver inte dem. Och så är det ju lite dumt att betala för vatten, när du bara kan vrida på kranen. Under det kommande varmare halvåret kan du säkerligen spara ett stort gäng guldpengar på att ha vatten med dig.

Och ligg ett steg före. Drick innan du hinner bli törstig. När du är törstig är du redan för torr och huvudvärken har lättare att hitta dig. Dessutom kan sug på annat egentligen vara törst, bara att du missuppfattar signalerna. Så var inte snål med att dricka vatten!

Matglädje

Det är ditt ansvar som förälder att få i dina barn 'rätt' kost. Men du kan göra mer än servera dem samtliga måltider färdiglagade och dukade på bordet.

Låt dem vara med i planeringen. Prata om vad som ska vara med, vilka ämnen som maten ska innehålla, vilken variation det ska vara och så vidare. Ge dem uppdrag att hitta maträtter som passar in. Barn tycker det är jättekul att få bestämma själv vad de ska få till middag, speciellt om de känner att de faktiskt är en utmaning att bläddra i kokböcker och söka recept på nätet. Och det ger respekt. Att veta att mycket arbete och planering ligger bakom varje måltid, att det inte är något som bara finns där när hungern smyger sig på.

När matvarorna sedan ska inhandlas, ge barnen en egen lista med varor de ska hitta. Som en skattjakt. Lek och allvar på samma gång. Lärorikt. Det finns så många måsten i vardagen, så mycket kvalitetstid tillsammans med barnen som bara försvinner in i alla vardagsbestyr. Det gäller att ta tillvara på så mycket tid det bara går och göra det till kvalitetstid. Till exempel genom att handla tillsammans.

Och sist men inte minst. Låt barnen hjälpa till med tillagning av maten och duka upp. Samma sak där som ovan. Kvalitetstid, nytta förenat med nöje. Grönsaker som barnen kanske i vanliga fall rynkar på näsan åt är mycket mer spännande att smaka på när man själv fått skära till dem och peta ner dem i grytan/salladen/gratängen/soppan eller vad man nu äter. Det är mäkta stolta små kockar med god aptit som sen sitter vid matbordet. Det är matglädje. Att laga mat, nyttig, bra mat, tillsammans med sina små älskade och njuta av den tillsammans!

Lite mer shopping

Att shoppa är en utmaning. En rolig utmaning.

Till att börja med, gör en inventering på det som redan finns i garderoben (om det är kläder som ska inhandlas), sortera och rensa. Vad är det som behövs? Vad får det kosta? Är det rätt säsong för fynd? Att fynda är en sport. Hitta rätt i butikerna vid rätt tillfällen. Ju mer du får för pengarna, desto roligare är det. Desto bättre känns det. Att räkna ut 'vinsten' av ditt fyndande ger en kick.

En fundering på hur mycket det som ska köpas ska användas är också på sin plats. Ett litet tips är att sätta ett pris på varje användning av plagget/prylen, om priset t ex är två hundra och en användning kostar tio kronor, då måste du använda plagget/prylen vid minst tjugo tillfällen. Då har du fått valuta för pengarna. Självklart kan olika saker ha olika pris per användning. Det är egentligen bara ett system som du kan ha för dig själv, så du inte bara köper för köpandets skull, utan tänker igenom om du verkligen kommer att använda det du lägger dina pengar på.

Attityd

Det jag kommer att säga nu låter kanske något tjatigt... Men precis så är det. Alltså att saker blir vad du gör dem till. Att din inställning påverkar hur resultatet blir och framför allt hur vägen dit blir. Men det du kanske inte tänker på är att det inte bara är du som påverkas.

Om du gnäller och tycker saker du gör, saker du måste göra är tråkiga, jobbiga, kanske känns meningslösa, hur påverkar det din omgivning? Dina barn? Deras attityd? Din attityd förs över till dina barn. Har du någonsin funderat över det? Hur du uttrycker dig när du ska göra något som inte hör till favoritsysslorna? Vilket kroppsspråk du använder? Ditt minspel?

Talar du med negativ ton om skola? Läxor? Jobb? Städning? Eller, kanske ännu värre, pratar du nedlåtande om andra människor? Kulturer? Religioner? Hör barnen det? Eller är du säker på att de inte kan höra dig? Säkrast är ju att låta bli sådana uttryck helt och hållet. Då finns inte risken att fel öron ska höra. Barnen behöver inte ärva din inställning. Inte om den är negativ i alla fall.

Uppmuntra istället. Gör saker med en glad inställning. Prata med en positiv ton. Smitta barnen med glädje att utföra och diskutera saker. Visa att det är roligt med läsning. Att siffror är spännande. Att disk och tvätt inte är världens värsta plåga. Och så vidare. Lär sig barnen att ta sig an olika utmaningar och projekt med rätt attityd kommer de att gå så mycket längre.

Vårsolen

Snart kommer vårsolen. Efterlängtad. Skön. Och förrädisk. Men mest av allt underbar. Ljus och värme är precis vad du behöver nu, efter en lång och kall vinter. Men glöm inte att vara försiktig och skydda dig.

Det är så lätt att bli lurad av solens strålar. De känns varmare än de är och lagret av kläder blir lätt för tunt. Efter alla baciller som härjat i vinter vill du väl hålla dig frisk? Inte gå allt för lättklädd allt för tidigt... Fast det var ju inte alls det jag egentligen skulle säga, det var bara längtan till vårgarderoben som tog över en kort stund.

Njut av vårsolen. Men kom ihåg solskydd. Det är så lätt att glömma att smörja in dig när strålarna inte känns så varma. Men starka är de. Din hy har vant sig med att vara blek och med bitande kyla. Vilken omställning. En chock för huden. Du vill ha en frisk och fräsch färg. Låt den komma långsamt. Njut av solen med försiktighet och du får njuta av den desto mer. Du behöver inte sitta och pressa när solen är som starkast. Att vara knallröd och sönderbränd är varken fint eller nyttigt. Lagom är bäst!

Godis

Helg. Godis? Snacks? Godsaker av alla de slag? Dagarna då det är ok att frossa i sockerfyllda läckerheter? Ja, alltså, det är ok. I lagom mängder. Det vill säga lite. Bäst är ju att undvika det helt. Men du kanske vill unna dig lite utöver det din kropp verkligen behöver? Gör det!

Vilka gottisar väljer du att snaska på? Plockgodis? Chips? Kakor? Läser du innehållet på förpackningarna? Vet du vad alla beteckningar står för. Hur många olika e-ämnen och konserveringsmedel de innehåller? Hur lång är hållbarheten? Och hur är det möjligt att de kan hålla så länge? Efter att ha tagit en funderare på det, vill du fortfarande stoppa i dig det? Nej, det är säkert inte farligt. Men säkert inte så hälsosamt heller...

Med alla lösviktsgodsaker får du lite extra ingredienser som inte finns med på listan. Bakterier. Det är inte alltid luckorna är stängda, så vad som helst kan komma ner i behållarna. Vissa plockar med sina fingrar, och vem vet var de fingrarna varit innan doppet i godisbehållaren. Och skoporna, hur ofta rengörs de? Och hur rena är händerna som håller i dem? Och småbarn som plockar själv, de har nog inte så stor koll på hostningar och nysningar... intill lösgodiset. Urk.

Ett tips är att göra godis och chips själv. Undvik micro-pop corn, godare och nyttigare att poppa i kastrull. Chips kanske är lite mer mödosamt, men värt besväret. Samma med godis och bakverk. Du vet precis vad som finns i, även om det inte betyder att det är nyttigt. Dessutom är det lätt att göra det onyttiga lite nyttigare. Byt ut vitt socker mot råsocker. Vitt mjöl till fullkornsmjöl. Havre till fiberhavre och så vidare. Blanda i lite frön och torkade frukter. Vitaminbomber förklädda till kakor. Koka egen kola om du vill ha 'riktigt godis', det är riktigt smaskigt. Ska du unna dig en stund av onyttigheter är det minsta du kan göra att försöka göra det lite smygnyttigt.

Ha en trevlig helg!

Skadeglädje

Skadeglädje är inte glädje. Det är bara ett tecken på att din självbild är svag. Du måste klamra dig fast vid andras misslyckanden för att kunna känna dig själv bättre. Skadeglädje går hand i hand med svartsjuka. Du kan inte glädjas med andra när det går bra för dem. Du bara väntar på stunden då någon annans lycka ska vända. Då är du själv mindre misslyckad.

Tänk om det kunde vara tvärtom? Att du fick vara glad och stolt för dina framgångar. Glädje är något du ska kunna dela med dig av. Inget som ska uppfattas som skryt. Eller grund för svartsjuka. Det är en rättighet att få vara stolt och glad över att ha lyckats med något. Var glad för andra när det går bra för dem! Och när du har det mer tursamt gläds andra med dig. Är inte det det ultimata? Och så mycket trevligare än att folk sneglar på varandra och i smyg önskar att andra inte skulle ha det så bekvämt. Eller att du minsann förtjänar det mer än andra och så vidare. Och om folk kunde vara medmänskliga och stötta vid motgångar. Istället för att tänka, haha, jag visste väl att det inte kunde vara så bra hos den andra personen...

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Se på andra så som du önskar de såg dig. Visst, även om du tänker och gör så innebär det inte att alla andra gör det. Men då har i alla fall du ett gott samvete. Du vet själv att du inte pratar eller tänker illa om andra. Det räcker ganska långt väl?

Shopping

Hur tänker du när du ska köpa något? Behöver ha? Måste ha? Vill ha? Du vill ha mycket men behöver du verkligen allt? Har du tänkt igenom köpet? Eller är det något som bara händer? Har du verkligen råd med det? Eller tar den där känslan av 'måste ha' över? Köper du på en gång när du ser något som du tror dig behöva? Eller avvaktar du och kommer tillbaka senare om du fortfarande känner att begäret är berättigat? Har du koll på vad alla dina 'små köp' kostar tillsammans?

Hur betalar du? Kontant? Kontokort? Kredit? Lån? Ser du till att spara ihop pengarna innan du genomför ett köp? Eller köper du först och hoppas på att pengarna ändå räcker till dina räkningar? Tar du ett lån som du sedan betalar av på i x-antal månader? Hur mycket kostar det dig i längden? Att köpa saker på avbetalning? Ok, ibland kanske du inte har ett val. Något livsnödvändigt behöver bytas ut och det just nu. Och lån är det enda alternativet. Men i andra situationer. Mindre- eller ickeakuta situationer. Måste du verkligen ha nytt, bara för att det är det senaste? Om det du har innan är fullt funktionsdugligt? Kan inte du vänta tills det verkligen behövs nytt? Har du koll på hur mycket saker du har? Har du rensat bort gammalt/slitet/trasigt först så du vet vad som behövs köpas nytt av?

Att betala saker i efterskott är väl inte så jätteupphetsande direkt? När det väl (eller ens knappt det) är avbetalt suktar du redan efter något nytt att byta ut det gamla med. Lite surt. Är det inte en bättre känsla att leva med det gamla och spara ihop pengarna först och sen köpa det nya? Och veta att du är skuldfri. Och kunna njuta fullt ut av det nya på en gång. Har du betalat tillhör det dig.

Matallergi

Att leva med en (födoämnes-) allergi är inte så svårt som det låter. Inte alls. Det gäller bara att veta vilka alternativa produkter som finns att ersätta med. Planera. Ha koll på att du får i dig alla näringsämnen. Att träffa en dietist kan vara klokt. Och söka information på nätet, hos allergiförbundet till exempel. Lätt som en plätt. Och lika gott som 'vanlig' mat.

Precis som med allt annat är det din inställning som avgör om det är negativt. Eller om det går att vända till det något positivt. Du kanske undrar över hur en allergi kan vara positiv? Om du vill hålla formen är det lättare att tacka nej till sådant du inte borde äta, om du inte tål det är ett nej inte så svårt att säga. Eller ens förklara. "Jag är allergisk, jag kan inte äta det", det är ett acceptabelt svar som inte kan ifrågasättas. Ingen försöker övertala en allergiker att smaka på något denne inte tål för att rättfärdiga sitt egna fikande. Dessutom blir du tvingad till att ha koll på vad du äter, då stoppar du inte i dig vad som helst. Du har bättre kontroll över dina matvanor. Plus att det blir mer hemlagad mat eftersom färdiga rätter inte är allergianpassade alla gånger. Kanske jobbigt om du känner för att vara lat, men då vet du exakt vad det är du äter. Det mår din kropp av.

Det kan vara en utmaning att äta ute. På restaurang/caféer, inte ute som i utomhus... Att hitta platser där de serverar allergivänlig mat. Och att vara säker på att det blir rätt. Det kan kräva viss tålamod. Men det går. Allting går, bara du har viljan. Och ju fler som efterfrågar allergi-mat, desto mer kommer det att dyka upp. Så tjata på och var övertydlig! Rätt som det är kanske det inte är en så stor utmaning längre. Ta en titt på matbutikerna, där växer ju sortimenten som svampar nu. Restauranger och caféer får väl lov att bli nästa steg.

Tvång eller nöje?

Oavsett vad du ska göra kan det kännas jättekul eller fruktansvärt trist. Beroende på tillfälle och förutsättning. Är det något du själv valt att göra är du i det frivilligt. Du har sett till att hamna där. Då kan precis vad som helst vara ett nöje. Men tvingas du in i något, något som du till och med skulle trivas med i vanliga fall blir det besvärligt. Bara för att du själv inte har kontrollen.

Om du är där vare sig du vill eller inte är det bara att gilla läget. Ta kontroll över dig själv. Tänk inte på hur olustigt det känns. Se det positiva i det. Gör det till något positivt. Vad annars kan du göra? Lida igenom något? Helt i onödan? Ha kul. Allt kan vara kul, bara du ser till att inte ge dig in i det med en rutten attityd.

Mitt favorituttryck "det blir vad du gör det till" passar in överallt. I alla situationer. ALLA situationer. Det är så lätt att glömma bort det, så därför tjatar jag om det lite då och då. Varför? För att du inte ska slösa bort din tid på att ha tråkigt och göra sådant du inte tycker om. Men göras måste ju vissa saker ändå. Roligt eller ej. Då är valet du kan göra att tycka om det. Att trivas.

Träningsvärk

Smärta. Inget du frivilligt orsakar dig själv. Eller? Alltså träningsvärk är smärta. Men det är positiv smärta. Träningsvärk är ett kvitto på att du låtit din kropp arbeta.

Nej. Varje rörelse du gör ska inte vara en plåga. Det ska inte kännas som du blivit manglad. Men det ska kännas. Lagom mycket. Så du känner dig motiverad att fortsätta röra på dig. De muskler som inte är lika vana med att få kämpa är de du känner av värken i. Alltså har du gjort något rätt. Men överdriv inte. Ta inte i för mycket. Du vill ju inte misshandla dina muskler. Tappa lusten. Bli orörlig.

Lagom är bäst. Träna och motionera så det känns. Att du tänjer dina gränser. Men inte att du kliver över dem (gränserna alltså) för mycket. Bara lagom. Så du har det där kvittot på ett bra jobb.

Presenter

Den här hysterin med att köpa det dyraste, finaste, häftigaste... Varför? Varför är det så? Varför önska dig något i present? Är inte det lite barnsligt? Vill du ha något särskilt? Köp det själv. Då blir det garanterat rätt. Hela den här prestationsångesten med att hitta den bästa presenten. Den som toppar alla. Onödig.

Presenter handlar inte om att spränga någon särskild budget. De ska vara symboliska. Med en tanke bakom. Något enkelt, billigt och personligt betyder mycket mer än att du skaffar ett hål i din plånbok för att göra någon glad. Och att få något som du vet givaren egentligen inte har ekonomi för. Inte den bästa känslan. Dessutom, grejen med presenter är att de ska vara överraskningar. Hur kul överraskning är det att veta vad som döljer sig under inslagningen innan du ens börjat öppna?

Ge en upplevelse istället för någon pryl som ligger och samlar damm. Ett minne. Något att tänka på en regnig dag. Sådant är värdefullt. Och kan inte köpas med pengar. Eller, jo det kan det, men det måste inte köpas med pengar. Du kan med lite fantasi tillverka något själv. Eller ska det vara något större, gå ihop med andra!

Äh, vad jag egentligen vill säga är att hela grejen med presenter verkar ha spårat ur något. Meningen med att ge en present är att göra någon glad. Inte överträffa alla andra. Det är ingen tävling. Det är bara en fråga om omtanke. Eller borde i alla fall vara det.

Vänskap

Du gör vad du kan för att hjälpa någon. Du ställer upp. Finns där. Verkligen försöker. Men det går inte exakt som du tänkt dig. Vännen påminner konstant om sitt behov. Du fortsätter försöka hjälpa. Du kan inte göra mer än det du gör, och säger ifrån, men att du inte ska ge upp, bara att vissa hinder tillkommit. Vännen försvinner. Vad säger det om er vänskap?

Vad var din vänskap då värd? Alla gånger då du ställt upp och lyckats, räknas inte de? Eller är det bara det sista, som inte gick som önskat som avgör? Som avgör om du är värd att vara vän med. Är det inte tanken som räknas? Att du försöker? Att du gör det du kan. Är inte att du gör ditt bästa precis vad som bör förväntas av dig som vän? Eller måste du lösa någon annans problem? Är ett misslyckande, eller en utdragen tidsprocess lika med avskriven vänskap?

Vad har du för krav på en vänskap? Ska du ens ha krav på en vänskap? Förhoppningar och kanske förväntningar, ja. Men krav? Låter ganska illa väl? Ska det vara så att du måste uppfylla vissa syften för att räknas som vän? Räcker det inte med din omtanke, att du alltid finns tillgänglig. Som stöd. Då kanske det är lika bra att vännen överger dig? Behöver du en vän som värdesätter dig med vad denne kan få ut av dig?

En äkta vän är det utan förbehåll. En äkta vän kräver inget annat av dig än ömsesidig respekt, ärlighet och ditt sällskap. En äkta vän ger mer än det som krävs, av fri vilja, av omtanke. Och en äkta vän uppskattar det vännen försöker göra, oavsett om det lyckas eller ej.

Trygghet

Du kan göra precis vad som helst. Du kan gå hur långt som helst. The sky is the limit. Men du måste ju börja någonstans. Från grunden. En byggnad behöver en stabil grund för att stå kvar när det stormar. Det samma gäller dig.

Ju högre upp du klättrar, desto mer svajar det när det blåser, desto större behov har du av en stabil grund att stötta dig mot. Stabil grund är lika med en trygghetskänsla. Utan känsla av trygghet kan du inte njuta av dina framgångar. Och motgångar känns flera gånger hårdare när du saknar fotfäste, för du vet inte var du ska trampa om du faller. Den stabila grunden finns ju inte där!

En stabil grund består till stor del av hur du känner inom dig. Att du tror på dig själv. Står på dig. Vet att du kan hantera olika situationer. Du vet var du står. Vad du tror på. Och så vidare. Dessutom är det viktigt att du inte känner dig ensam. Att du har någon som stöttar dig. Som finns där och ser till att du inte går vilse, förlorar dig själv. Att ventilera med. Sitter du ensam med dina grubblerier blir du bara tokig på dig själv. Plus att bygga en grund också innebär att ta hand om alla grundläggande behov innan du börjar klättra. Så du har allt du behöver längs vägen. Vandringen uppåt.

Se till att ha kontroll över både fysisk och framförallt psykisk trygghet som första steg. Oavsett mål. Mår du bra på alla sätt känns inga hinder oöverkomliga. Kanske bromsar de upp dig något. Men du låter dem inte stoppa dig. Oavsett hur mycket det stormar eller vilket håll det blåser ifrån.

Repetition

Vissa saker är så självklara att man glömmer tänka på dem. De bara rinner ut i sanden. Man tar alla dessa självklarheter för givet. Man räknar bara iskallt med att man har koll. Så repetition och påminnelser om dem lite då och då är helt på sin plats. Så du inte glömmer det du inte tänker på. Just för att det är så självklart.

Påminn dig själv att komma ihåg att inte glömma bort sådant som är självklart för dig. Vissa saker tål att repeteras både en och två gånger. Dessutom kommer du säkert på lite förbättringar till självklarheterna. Sätt att utveckla dem på.

Repetition är inte att förväxla med tjat. Det är två vitt skilda saker. Tjat är sådant som går in genom ena örat och ut genom det andra. Det är enformigt och tråkigt. Det slås bara bort. Det fastnar inte. Men att upprepa en del saker kan vara mycket effektfullt.

Du behöver bli påmind om saker som påverkar ditt välmående. Om att hålla dina goda rutiner. Annars finns risken att de spårar ur. Sakta men säkert. Och så är du inne i ett annat beteendemönster som du egentligen vill undvika. Dessutom, repetition är väl ett av de bästa sätten att lära sig på?

Välgörenhet

Du kanske inte kan förändra världen. Men du kan definitivt göra en skillnad. Kan du bara hjälpa en enda person så betyder det helt otroligt mycket. Allt räknas. Varje liten välgörande gest räknas.

Det finns många som lider och verkligen lever i misär. Sjukt många. I Sverige liksom i andra delar av världen. Och även om du själv inte lever i lyx, inte ens i närheten av det, så lever du ändå gott. Du har det bra. Du kanske inte kan avvara några större summor. Men varje krona räknas. Hur lite det än låter, så räknas det. Skaffa ett fadderbarn. Stöd något välgörande ändamål. Bidra till forskning av någon av alla dessa hemska sjukdomar som rycker bort fina människor i förtid.

Och har du verkligen inte råd. Då har du inte det. Men du kan fortfarande få någon annan att må bra. Du kan göra något. Skänk bort kläder du eller dina barn tröttnat på eller vuxit ifrån. Möbler du ska förnya. Eller bara din tid. Inte så bara det. Tid är dyrbart. Ställ upp för någon och gör något bra. Som sagt, allt räknas.

Bara din attityd när du möter någon nedgången person, missbrukare eller hemlös. Kanske både och. Det är fortfarande en människa. Som bara haft otur. Kanske gjort fel val, haft dåligt omdöme. Eller bara hamnat i en ond cirkel av en slump. Du vet inte vad denne varit med om. Och lever med varje dag. Vad denne än gör har hon eller han en stämpel på sig, resten av livet. Det minsta du kan göra är att inte bli äcklad och föraktfullt titta bort. En person i den sitsen behöver inte känna sig mindre värd, den känslan finns redan där ändå. Det är trots allt en person. En människa. Med känslor.

Ala hjärtans dag

Alla hjärtans dag. En älskad och hatad dag, beroende på hur man ser på den. En kommersiell dag för att tjäna pengar på människors skuldkänslor för brist av uppmärksamhet på vilka de håller kära? Eller en dag som ska påminna om att visa uppskattning och kärlek årets resterande dagar.

Det är ingen som säger att det är den enda dagen man ska vara romantisk, kärleksfull och överraska sin älskade. Tvärtom, omtanke ska vara en del av vardagen. Men om det finns en dag som påminner om detta, kanske det är lättare att komma ihåg det ett tag framöver.

Tror du att det handlar om att köpa små puttinuttiga nallar, röda rosor och kort med färdigtryckta kärlekstexter har du nog missuppfattat det hela. Det handlar inte om att få eller konsumera. Att det har blivit en hel industri av det är bara trist. Poängen är (eller borde i alla fall vara) att göra något. Själv. För att du vill, inte för att det förväntas av dig för att det är en speciell dag. En fin gest. Ha en mysig stund tillsammans. Prylar är bara prylar. Prylar är inte kärlek. Laga middag tillsammans. Ät tillsammans. Det är väl ändå det det handlar om? Att visa för varandra att ni hör ihop. Att ni trivs tillsammans. Att ni delar en kärlek.

Det behövs lite dagar som ska påminna dig om vad som är viktigt. Vilka som är viktiga för dig. Och att du sa visa det i vardagen. Inte bara på alla hjärtans dag.

Matlåda

Lunch. Nästan viktigare än middag. För om du tänker efter så är det ju på dagen du behöver energi och ork. Det är då din kropp måste arbeta och huvudet med för den delen. Orka fokusera. Koncentration På kvällen är det snarare tvärtom. Då ska du inte pigga upp kroppen Eller ger den för mycket ämnen att bearbeta.

En bra rutin är att alltid lägga undan en portion av maten du lagar och frysa in. Gör det innan du ska äta av maten, för finns det mycket tar du fler portioner än du behöver. Bara för att det finns. Då har du kompletta matlådor som det bara är att plocka fram för upptining på morgonen. Det finns så många fördelar med att göra på det här sättet. Det är mycket mer ekonomiskt än att äta lunch ute och att äta ute blir trevligare om man inte måste göra det varje dag. Du får inga tillsatsämnen i maten som annars ofta finns i färdiga rätter som du kan köpa ute i mataffärerna. Du vet precis vad du får i dig. Och om du har lite olika varianter på matlådor i din frys behöver du aldrig äta samma mat till lunch som du åt till middag dagen före. Bra variation helt enkelt. Plus att du inte äter mer än nödvändigt, du har ju förberett en lagom stor portion i förväg. Finns det inte mer att äta, ja då undviker du att ta mer!

Se till att du också har färska grönsaker och frukt hemma att ta med att komplettera med, inte bara för vitaminerna, utan också för att det är trevligare att äta om det ser fräschare ut. Och ska du ha något till efterrätt eller fika, ta med det också. En lagom liten bit. Det räcker. Ska du köpa något eller äta något som det bjuds på är det svårare att sätta gränser. Och hemlagat är alltid hemlagat, det går inte att jämföra med.

Utsläpp

Blir tvätten renare av en större dos tvättmedel än rekommenderat? Blir den lenare av en extraskvätt sköljmedel? Behöver toaletten ha blått vatten som doftar? Behöver disken dränkas i diskmedel? Måste bilen stå på och släppa ut avgaser när du står still? Behöver naturen få ännu fler ämnen som tar evigheter att bryta ner dumpade på sig?

På fullaste allvar, tänker du på vilka avtryck du lämnar på jorden? Kanske inte låter som en stor grej att snåla in på ett par droppar diskmedel vid varje diskning. Det är ju bara ett par droppar. Men alla bäckar små heter det ju. Om alla skulle använda miljövänliga produkter. Inte använda mer än nödvändigt av alla dessa. Då skulle det göra stor skillnad.

För mycket tvättmedel och sköljmedel är lika med irriterad hy. Överdosering av diskmedel ger en äcklig bismak i dricksvatten. Som att dricka tvål. Urk. Och toalettvattnet, varför ska det lukta rengöringsmedel. Det luktar inte rent. Det luktar artificiellt. Det luktar som miljögifter. Ett litet tips är att använda toalettborsten och skrubba bort skiten (bokstavligt talat) innan den torkar fast och behöver en massa starka medel. Så klart behövs det rengöras, men då blir det ändå mildare mot naturen. Starta inte bilen förrän du är redo att åka iväg. Som sagt, många bäckar små.

Vad jag försöker säga är: Var mer medveten om dina handlingar. Små förändringar ger större effekt än du tror. Och ju fler som tänker på vad de gör, desto bättre. Hur vill du att världen du lever i ska se ut? Hur vill du att den ska må? Hur vill du att den ska påverka din hälsa?

Underhållnig

Underhållningsvärdet på underhållning är stort. Att ägna en stund åt något som är gjort i rent underhållssyfte är riktigt avslappnande. Ett bra sätt att varva ner på. Att koppla av. Det behöver inte vara det mest intelligenta eller stimulerande, bara det får dig att koppla bort dina tankar. Dina måsten.

Stäng av din verklighet en stund och förflytta dig in i någon annans. Eller in i en fantasivärld. Vilket som. Ge dig in i filmens värld, se ett meningslöst TV-program eller begrav ansiktet i en bok. Eller dröm dig bort med hjälp av en resetidning. Skratta, gråt, försök lösa mysterier innan huvudpersonen gör det. Lös ett korsord, eller nåt med siffror om det låter mer tilltalande. Du använder andra delar av hjärnan än i normala fall. Alla delar av hjärnan behöver "motioneras" lite då och då. Vilket är ditt bästa hjälpmedel för att varva ner? Använd det.

Njut av att bara vara. Och göra något meningslöst. Alla måsten finns garanterat kvar och väntar på dig. Och efter lite avkoppling är du mer alert och på hugget. Säkert har du kommit på fler smarta idéer och lösningar under tiden du ägnade dig åt underhållning. Just för att du slappnade av. Det som är så bra är att du slappnar av omedvetet. Om du försöker slappna av går det inte. Men när du gör något annat som inte kräver så mycket uppmärksamhet och fokus av dig kommer det av sig själv...

Stress

Tidspress. Konstant anträffbar. För många bollar att hålla i luften på samma gång. Du måste vara på flera ställen samtidigt. Du vet inte var gränsen mellan dig själv och dina projekt går. De har vävts ihop till ett enda stort måste. Du tar på dig mer. Du är uppe i varv och känner att du fixar det. Du trivs med tempot. Du känner inte av kroppens varningssignaler. Den där berömda väggen bara väntar att du ska gå in i den. Eller snarare springa in i den. I full fart. Krascha in i den. Kaboom.

Och rätt som det är står du där. Förlåt, formulerar om det. Du står inte, du ligger där och inser att du inte kan stå upp. Världen snurrar omkring dig och dina ben bär inte dig. Du är helt slut, konstant trött. Väggen hittade dig. Utbränd. När det blir för mycket och du inte lyssnar med hjärnan säger kroppen ifrån. På skarpen. Ditt immunförsvar orkar inte med i din takt. Du blir sjuk. Du hinner knappt återhämta dig från en bacill innan nästa redan angripit din kropp. En riktig tankeställare. Du inser att du faktiskt inte är mer än en människa. Du är inte odödlig. Du kan inte hålla hur högt tempo som helst.

Det lustiga är att det rakt motsatta kan ha samma effekt. Att ha för lite att göra. Att vara understimulerad kan ge precis samma resultat. Stress. Utbrändhet. Det är lika illa att vara stressad över att inte veta vad du ska göra. Att vara utan arbete. Utan uppgifter som får dig att känna dig meningsfull. Känslan av att du slösar bort din tid.

Oavsett anledning till att kroppen tar till med en rejäl protest ska du ta det på allvar. Gör en förändring. Eller fler. Gör allt som krävs för att du ska hitta en balans i det hela. Hitta det som är lagom. Inte för mycket, inte för lite. Och ta hand om dig. Det räcker inte bara med att se till att arbetsdelen av ditt liv fungerar. Allt annat måste också skötas. Mat, sömn och motion. Och ditt inre. Håll dig borta från väggen. Har du sprungit in i den en gång vill du aldrig uppleva det igen. Vid minsta lilla varningssignal, skärp dig!

Rutiner

Att du mår bra av att ha rutiner är en självklarhet. Eller borde åtminstone vara det. Och att dina barn ska ha rutiner är ett måste för att dess vardag ska fungera. Det är ett stort ansvar som du som förälder har. Att ditt barn ska orka med allt ett dygn kräver av det. Ett tufft jobb. Men så nödvändigt. Och dessutom för allas bästa.

Är det bekvämt att låta barnet vara uppe tills det själv kommer på att det är dags att sova? Att låta barnet bestämma själv? Är det konflikträdsla det beror på? Att inte vilja ta diskussioner? Är det lättare att bara låta det vara så? Enkelt? Kravlöst? Eller är det lättare att först bita i det sura äpplet och jobba fram fungerande rutiner? Sätta gränser. Bestämma vad som gäller och sen stå för det.

Ha klara regler. Riktlinjer. Eller vad du nu vill kalla dem för. Bestäm tid för måltider, läxläsning och sovdags. Övriga aktiviteter så som att ta hem kompisar efter skolan, eller att gå hem till någon annan ska anpassas efter dessa tider. Viss frihet, självklart. Men rutinerna måste de hålla. För att orka med. Dessutom är det en trygghet för barnen att veta vad som gäller. Även om de ibland protesterar är de glada. För innerst inne vet de att du gör allt det av omtanke. Av kärlek.

Och en till sak. Att du lägger ner mer tid och energi på att hålla barnens rutiner ger dig mer egentid också, om det är vad du är ute efter med att låta barnet ha slappare tyglar. För om barnet gör som det själv känner har du ju inte den stunden för dig själv på kvällen som du får när barnet lägger sig i tid. Plus att ett utvilat barn är mycket trevligare att handskas med än ett övertrött sådant. Så, var hård. Bestämd. På ett mjukt och varmt sätt.

Reflektion

Hur har din dag varit? Reflekterar du över det när du varvar ner på kvällen, innan det är dags att säga god natt? För du varvar väl ner innan det är läggdags? Hur ser du på dagen som varit? Har du tänkt på att det varje dag finns något att vara tacksam över? Även de dagar som du känt att du hellre hade sovit bort. Om du verkligen tänker efter, så hittar du det. Det du har att vara tacksam över.

Ägna en liten stund, någon minut, för reflektion. Hur har du känt dig i olika situationer idag? Dagens bästa? Dagens sämsta? Börja med det sämsta. Bara tänk igenom varför det är det sämsta. Var inte bitter över det. Tänk att det kommer att leda till något. Om inte annat så en lärdom. Lär dig av det, du vet hur du vill att det inte ska gå nästa gång. Var tacksam över att du kan ta dig igenom det. Koppla sedan bort det. Och dagens bästa. Fokusera på det. Gläd dig åt det. Njut. Behåll den känslan när du lägger dig.

Att vara tacksam är en härlig känsla. Vad ska du vara tacksam över? Att du lever. Bara det är ju en anledning att känna lycka. Varje dag du får uppleva är värd din tacksamhet. Dagen och upplevelserna blir vad du gör det till. Med den inställningen känns inte motgångar så starka. De är bara farthinder längs vägen. Och farthinder är bara till för att bromsa, inte stoppa. De är för att kommas över! En känsla av tacksamhet gör gör dig starkare.

Beröm

Ge dig själv beröm lite då och då. Ge dig en liten klapp på axeln, nja, kanske inte bokstavligt talat, men du vet, en metaforisk klapp. Och säg att det där gjorde du bra. Egentligen inget konstigt med det. Inte alls. Du mår ju bra av att höra det. Speciellt från dig själv. Det är ju trots allt du som har de högsta kraven på dig.

Att ta emot beröm är inte alltid så lätt. Det är lättare att bara skaka av dig och nedvärdera den egna prestationen. Varför? Tänk om den som berömmer dig faktiskt menar det? Och du är värd de positiva orden du får? Ta åt dig. Säg tack. Och mena det du också. Uppskatta berömmet. Känn hur bra det känns. Glöm bort det där med att skaka av dig det, låta det rinna av dig. Det ska du ju bara göra med negativa saker, sådant du inte mår bra av. Inget mer "äh, det var ju inte så mycket", vad vet du, det kanske var mycket du gjorde?

Tacka och ta emot. Var nöjd med det du gör. Var stolt. Varje gång du gör något bra, hur stort eller litet det än må vara, beröm dig själv. Tyck om dig själv. Och våga stå för det. Tyck att du är bra. För det är du. Du är bra.

Bantning

Alla dessa dieter och bantningsmetoder som finns, hur bra är de egentligen? Alltså frågan är inte hur bra de är på att trolla bort kilon, utan hur bra de är för din kropp. Din hälsa. Vad ger de för effekter långsiktigt? Är de något din kropp bör utsättas för?

Att räkna kalorier är en onödig mattelektion. Är inte det viktigare att bli mätt? Så inte suget efter de förbjudna godsakerna tar över. Vad gör det för nytta att dra ner på kalorier i maten om du sen tappar kontrollen och trycker i dig det du egentligen inte borde äta? Då kanske en redig portion mat är att föredra?

Blir du toksugen på något. Ät en bit. Väntar du och suget gnager i dig, då slutar det förmodligen med att du äter annat för att dämpa suget. Utan resultat. Suget finns kvar, starkare än innan och det slutar med att du äter det andra också. Alltså har du fått i dig mer än du skulle fått om du bara hade gett efter för suget på en gång.

De metoder som låter allra mest läskiga är där man ersätter riktig mat med pulversoppor och andra ersättningar. Samt när man ska hålla en låg nivå på kaloriintag. Kanske är det effektiv viktminskning. Men sen då? Vad händer när du börjar äta igen? För du ska väl äta igen? Snabb viktnedgång känns inte som en hållbar viktnedgång. Då blir det bara samma race igen. Och hur bra är det för kroppen? När antalet kilon pendlar upp och ner som en hiss. Helt ärligt är jag smått allergisk mot ordet bantning.

En fullvuxen kropp behöver en måltid anpassad för den, inte en barnportion. Och vad händer med kroppen när den inte får i sig tillräckligt? Den ställer in sig på svält och samlar reservlager med fett. Grattis! Då får du verkligen kämpa. Och vad vet du om effekter långt fram i tiden som kommer av att du är mer fixerad av din spegelbild än att få i dig det kroppen behöver?

Har sagt det förut, säger det igen. Planera.Var medveten om vad du äter. Ha koll på alla dagens måltider. Så du vet vad du får i dig. Och jobba bort de eventuella extrakilon som finns där. Satsa på att se sund och frisk ut. Och framförallt vara det. Sund och frisk.

Straff eller belöningar?

Om inte du gör si eller så blir det inget av det ena eller det andra. Om du inte skärper till dig nu struntar vi i vad det nu än är vi tänkt göra! Är det inte en ganska vanlig reaktion på protesterande barn i en stressig situation? Med handen på hjärtat, kan du helt ärligt säga att du aldrig dragit till med hot om att dra in förmåner för att få barnen att agera som du vill? Effektivt? Kanske det. Men känns det bra? Inte mycket va?

Någonsin funderat på att vända på kakan lite? I princip är det ingen skillnad på hur du än vrider och vänder på det. Men det andra sättet låter något trevligare. Hur du formulerar dig gör en stor skillnad. Och planerar. Gör upp ett belöningssystem i förväg. Så barnen får ta eget ansvar och jobba för att få göra något lite extraroligt, eller samla ihop pluspoäng för att uppnå ett särskilt mål. Olika dyra saker har olika poängvärde. Inte alls så krångligt.

Gör upp ett avtal med barnen där ni kommer överens om vad som gäller, sen får ni skriva på och godkänna det ni kommit överens om. Det som gäller är för båda att hålla sin del av avtalet. Simpelt. Har ni det skriftligt kan ingen av er slingra er undan från avtalet. Då behöver du inte ta till med straff i situationer då barnen inte sköter sig exemplariskt (läs protesterar vilt och driver dig till vansinne) bara påminna dem om avtalet och varna om utebliven belöning...

Det gäller bara att vara smart och ligga ett steg före. Det känns mer rättvist och så får barnen en lektion i eget ansvar på köpet. Och ditt samvete slipper lida. Perfekt.

Baciller

Den här hysterin kring bakterier som finns, är den inte något överdriven? Måste vi vara helt fria från alla bakterier? Blir inte det nästan farligare än att leva med lite lort omkring oss? Att tvätta händerna innan du ska äta och efter toalettbesök och så vidare, självklart. Men att ha det kliniskt rent överallt och sprita händerna så fort du varit på en allmän plats. Hur friskt är det? Är bakterier verkligen något man ska vara rädd för? Eller har det bara spårat ur?

Samma sak gäller med medicineringar och vaccinationer. Blir det inte lite för mycket av sådant? Kan det inte vara så att immunförsvaret behöver utsättas för lite motstånd för att bli starkare? Ja, så klart ska allvarligare sjukdomar medicineras. Och personer med nedsatt immunförsvar kan inte jämföras med oss andra som faktiskt klarar av att bli sjuka emellanåt. Men får man inte piller utskrivna för minsta lilla egentligen? Utan att egentligen ens få en grundlig undersökning? Sådant som säkert ger med sig även utan tabletter, bara man låter kroppens egna försvar arbeta lite. Är det värt att utsätta kroppen för alla märkliga ämnen med kända och okända bieffekter, om det inte är så att det verkligen är nödvändigt?

Och dessa bakterier blir ju också starkare och mer motståndskraftiga ju mer mediciner de utsätts för. De utvecklas och blir värre för oss. Är det vad vi vill? Få starkare baciller och behöva utveckla ännu starkare mediciner för att hålla dem i schack?

Tänk så här, använd ditt sunda förnuft. Var inte för rädd för baciller och smuts. Lite skit rensar magen heter det ju. Lev hälsosamt. Du blir mer härdad och starkare av att inte vara för ren och prydlig.

Hänsyn

Har du tänkt på att respekt kan betyda så många olika saker? Att det finns så många olika sätt att visa respekt på. Likaså att vara respektlös på. Så många olika sätt att tolka ordet på. Att ha respekt är att ta hänsyn till andra. Och dig själv. I alla situationer.



Genom att bete dig respektlöst dumförklarar du dig själv. Befinner du dig på en allmän plats, bland okända människor och bekanta med för den delen, bör du tänka på vad du säger. Vilka signaler du skickar ut. Att, som exempel, sitta på bussen och prata illa om andra, svordomar och könsord hit och dit. Med höga röster dessutom. Totalt respektlöst. Pinsamt. Och definitivt inget de andra passagerarna vill höra.



Vem är det som framstår som dum? Den som det pratas om? Eller den vars mun orden kommer ur? Varför prata så nedlåtande om någon annan? Vilken är den egentliga orsaken till sådant beteende? Den egna osäkerheten? Avundsjuka? Mår du själv bra har du inget behov av att smutskasta någon annan.

Genom att bete dig oanständigt är du respektlös mot dig själv. Respekt betyder inte att du måste se upp till någon, eller känna dig undergiven någon. Det är bara civiliserat.

Ömsesidig respekt. Är det något som saknas i mångas uppfostran? Bottnar det hela i brist på uppmärksamhet? Regler? Och dåligt självförtroende?

Internet (och barn)

Föräldraskap är lika med ansvar. Det är ditt ansvar som förälder att avgöra vad som är lämpligt eller inte för ditt barn att göra vid datorn. Hur mycket tid är det ok att spendera framför den och vilka sidor som är ok att besöka och vara medlem på? Att använda internet i studier, suveränt. Finns många bra och lärorika sajter. Men sen då? Spel? Egen mailadress? Msn? Sociala forum? Var går gränsen?

Till att börja med har en del av sidorna åldersgränser. De finns av en anledning. Barn är inte mogna nog att kontrollera vilka uppgifter de lämnar ut. Eller vilka konsekvenser små oskyldigt menade kommentarer kan ge. Hur ska man kunna kräva av ett barn att kunna förstå sig på det? Det är ju inte ens så att alla vuxna kan klara av det.

Och om sidorna är barntillåtna eller kanske till och med ämnade för just barn, betyder det att barn är säkra på dessa sidor? Vem kan garantera att ingen ger sig ut för att vara ett barn och lurar just ditt barn in i något? Eller att ett annat barn skriver något elakt som sedan sprider sig som en löpeld. En liten snöboll kan starta en lavin. Samma effekt kan ett felaktigt ord ge.

Hur bra koll har du som förälder på vad ditt barn gör på nätet? Eller hur bra koll tror du att du har? Räcker det med att du vet vad barnet har för inloggningsuppgifter och lösenord? Kan du verkligen se allt då? Om du låter barnet besöka dessa sidor under kontrollerade former, är det säkert att inget går fel då? Eller är det bättre att låta barnet vara ett barn? Och få in rätt ålder innan det skaffas en massa olika medlemskaper hit och dit i dess namn? Finns det inga andra sätt för barn att spendera sin fritid på, än sitta vid datorn (då menar jag utöver den tid som går åt till studier)? Räcker inte det med att det finns mobiltelefoner? Leka efter skoltid? Och under skol- och fritidstid?

Det är upp till var och en att avgöra vad som är rätt eller fel. Men det kanske är värt att tänka igenom vad man tillåter sitt barn att göra. Inte minst ute på nätet.

Pengar

Att sträva efter rikedomar. Osunt. Dessutom fungerar det inte så. Tänker du bara på pengar. Är det precis vad du kommer att fortsätta göra. Att tänka på pengarna. Istället för att ha dem på ditt konto. Du stöter bort möjligheterna att få in pengar. Du blir besatt av fel sak.

Se pengar som ett verktyg istället för ett slutmål. Satsa på att göra något bra, något du tror på och trivs med. Då lever du ditt liv och inte för pengarna. Pengar kommer ändå om det är meningen att det ska komma.

Pengar gör dig inte lycklig. Men bristen på det gör dig olycklig. Snacka om motsägelsefullt. Men så är det. Eller, olycklig kanske är fel ord. Men det skapar en känsla av olust och inre stress. Och då är det svårt att känna den där lyckan som finns där inom dig. Det gäller att hitta en balans i det hela. Att inte tänka på pengar. Oavsett om du har det eller inte. Fousera på allt annat som gör dig lycklig. Tänk ekonomiskt. Men tänk inte på pengar.

Omväxling

Ge dig själv lite omväxling. Lite små förändringar omkring dig eller hos dig själv. Inte för att det är något måste. Utan bara för att. För det piggar upp.

Möblera om. Köp lite blommor och ställ på bordet. Plocka fram lite ljus eller något. Det behöver inte alls vara någon extrem förändring. Lite gör mycket. Egentligen behöver du bara lura ögonen lite, så det ser ut som det är nytt och spännande. Om du har många fina saker, ha inte alla framme samtidigt. Byt ut dem lite då och då. Så du inte hinner tröttna på prylarna. När det som varit undanplockat kommer fram igen ser det nytt och fräscht ut.

Och när det gäller att förnya dig själv. Samma sak där. Rota längst bak i garderoben, där kan du göra fynd på bortglömda favoriter, som bara råkat hamna i skymundan. Och små detaljer som något litet smycke eller att du har lite annan frisyr än den du brukar fastna i. För det brukar gå på rutin och man har lätt samma "look" dag ut och dag in. Alltså, du behöver inte se annorlunda ut varje dag. Bara någon gång så där. Ja, bara för att. För att pigga upp.

Jämställdhet

Läste idag om en förskola som jobbar med jämställdhet. Där barnen ska lära sig att alla är lika värda, oavsett kön. Två tummar upp för det. Men var går gränsen till jämställdhet och förlorad identitet? Att inte använda orden flicka och pojke, hon och han. Istället används de könsneutrala orden hen, kompis eller person. Det är ett av exemplen på hur de vill framhäva jämställdhet. Är det vad som är jämställdhet? Att sudda bort gränsen mellan hon och han?

Är inte det så att vi föds olika, flickor och pojkar? Är det fel att säga hon och han? Gör de orden så att barnen känner sig mer eller mindre värda? Är inte det att gå till överdrift med hela grejen? Ska ett neutralt lekrum skapa mer jämställda vuxna av dessa barn? Är det fel att ha en dockhörna och ett bilrum på förskolan? Är det verkligen så att en pojke undviker att leka i ett rum för att det kallas för dockhörna? Eller tvärt om, att en flicka inte leker med bilar? Tar ett barn skada av att veta om vilket kön det har? Är inte det en del av dess identitet?

Vi är skapta olika, vi har olika förutsättningar. Varför kan vi inte bara acceptera det? Självklart ska alla ha samma värde, samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Men betyder det att gränserna mellan könen måste utplånas? Det finns kvinnliga militärer och manliga sjuksköterskor, är inte det ett tecken på jämställdhet? Att människor har möjlighet att göra vad det vill? Och har de inte som barn fått vara hon eller han, inte hen?

Frisk luft

Att sitta inne en hel dag. Känns inte bra. Du känner dig instängd, hängig. Unken. En ofräsch känsla. Det är för att du behöver frisk luft. Du behöver komma ut och andas riktig luft. Om så bara för en liten stund. Oavsett väder är det skönt att komma ut. Eller åtminstone att ha varit ute. Ibland känner du inte av hur skönt det förrän du kommit in igen och känner att du vädrat dig själv.

Det gäller bara att du klär dig efter vädret, så du kan njuta av din friska luft. Promenera. Röra på dig. Tillåter vädret inte en långpromenad? Ta en liten runda i kvarteret. Sisådär tio minuter, en kvart räcker långt. Det gör underverk för kropp och själ. Det går inte riktigt att beskriva den känslan, men friskt är nog ett ganska så passande ord.

Är det soligt och fint får du njuta av de varma strålarna som smeker din hy. Är det regnigt finns det en charm med att höra dropparna smattra mot paraplyet. Men glöm inte gummistövlar! Våta fötter skrämmer bort njutningen. Är det kallt och du fryser, ja då njuter du extramycket av att komma in i värmen igen och kanske ta en kopp av något rykande som får dig att tina upp från insidan.

Dessutom vantrivs baciller i en kropp som fylls med frisk luft, de föredrar den instängda, unkna känslan. Så skaffa dig rätt kläder för alla sorters väder och gå ut! Och njut!!

Nej!

Stå fast vid vad som är bestämt. Har du sagt nej, är det nej som gäller. Annars blir du överkörd. Barn är inte dumma, de vet precis vilka knappar de ska trycka på. De vet precis hur de ska få sin vilja igenom. De kan lukta sig till minsta tecken på svaghet hos föräldrarna. Säger du nej, men är velig. Vacklar med blicken. Vad som helst som kan tydas som ett tecken på svaghet. Är det kört.

Tjat ska inte belönas. Ger du med dig efter en omgång tjat, blir det svårare för dig att stå emot gången efter. Var bestämd. Stå för ditt nej. Om barnet skriker, lägger sig ner på golvet och bölar eller vilket trick det än tar till. Stå fast vid ditt beslut. Behåll lugnet, förklara med lugn men bestämd ton att nej betyder nej. I värsta fall bär du ut det skrikande barnet. Men du står fast vid ditt beslut. Jobbigt? Absolut. Men du gör både barnet och dig själv en tjänst. Det är uppmärksamheten från dig och inte prylen det tjatas om som barnet egentligen är ute efter.

Däremot ska du inte säga nej av ren princip. Och barnet ska ha rätt att få överklaga ditt nej. Det ska få sin chans att få en diskussion över saken. Alltså föra en diskussion, inte en tjatkampanj. Det kan faktiskt hända att barnet har rätt, och du ändrar ditt nej till ett ja. Men då ska diskussionen komma efter ditt första nej. Säger du nej upprepade gånger för att sedan ändra dig. Det ses som att du kapitulerar. Ger in för tjatet. Och då har du varit inkonsekvent. Du har brutit respekten för ditt nej. Och flera framtida nej.

Ett barn som inte kan tjata sig till saker mår bäst, får man allt man tjatar om slutar man att uppskatta det man får, då finns det ingen spänning längre. Tänk den gången det får ett oväntat ja vid första försöket, vilken lycka! Vilken uppskattning! Det är när det inte finns tjat med i bilden som det är ett nöje att både ge och ta emot.

Löften

Lova aldrig något som du inte kan hålla. Stort eller litet. Viktigt eller inte. Hur obetydligt det än kan verka kan det växa till något stort och viktigt. Framförallt kan besvikelsen bli enorm när löftet försvinner in i tomma intet och inte blir av. Eller skjuts upp på obestämd tid.

Det är så enkelt. Lova inte något i förväg. När du ger löftet ska du redan ligga ett steg före och vara färdig med vad det nu är det gäller. Du ska vara hundratio procent säker på att du kan hålla det du ska lova innan du yttrar de orden. Var inte en tidsoptimist. Hellre att du säger ett tillfälle långt fram i tiden och att det går lite snabbare, än att du lovar och lovar och måste skjuta på saker om och om igen. Och lägg gärna till ett kanske, eller jag kan inte lova, men jag försöker. Det förebygger en besvikelse på ett enkelt och bra sätt.

Låt heller inte någon annan lova något som du sedan får stå till svars för. I slutändan är det ju du som får plocka upp spillrorna efter de spruckna löftena. Det är du som drabbas av reaktionerna som föds ur besvikelsen. Du som får trösta.

Man är glad med det man har i ovetskap om det man har möjlighet att få, men att bli lovad något man inte visste man behövde och sedan inte få det. Det känns som en magplask från hög höjd. Det vill du inte råka ut för. Och definitivt inte orsaka, direkt eller indirekt, för någon annan. Så lova inget. Låt någon vara lyckligt ovetande och bli positivt överraskad, istället för förväntasfull med risk för besvikelse.

Funderingar kring ärlighet

Ärlighet varar inte alltid längst. Det är en lögn. Eller lögn är nog lite att ta i. Men en sanning med modifikation Det finns tillfällen då du inte bör vara fullt så ärlig. Du behöver inte ljuga. Det bör du inte göra. Men du kan hoppa över vissa detaljer. Kanske inte berätta riktigt allting.

Dels finns det vita små lögner, som finns till för att skydda mottagaren av lögnen. Ibland är det bättre att sockra på sanningen en gnutta för att inte såra någon i onödan. Och att såra någon när det inte är nödvändigt är att såra någon i onödan. Det är humant med vita små lögner.

Sen finns det gränser på vad som är acceptabelt att berätta. Är det så att personen som får höra verkligen behöver veta det? Är det väsentligt? Och i så fall, varför väljer du att berätta det? Vad vill du ha ut av att framföra ditt budskap? Vill du ha en reaktion? Vad i så fall? Och varför? Svaret du får blir kanske inte vad du trott, förväntat dig eller hoppats på. Tänker du igenom vad betydelsen av det du berättar och möjliga kommande scenarion innan? Eller handlar du spontant?

Något som är så rätt i ditt huvud kan bli så fel när det kommer fram till någon annan. Ni tolkar ordens betydelse på olika sätt och karusellen är i gång. Och då är frågan om det inte hade varit bättre att inte vara för ärlig. Behålla din sanning för dig själv. Du är inte oärlig bara för att du väljer att behålla en del saker för dig själv. Allting behöver inte vara öppet. Och om den dagen kommer då du måste berätta allt, då är det en annan femma. En annan situation. Då berättar du hela sanningen. Ärlig är du oavsett.

Förebild

Jag har en liten uppmaning. Var en god förebild. Åtminstone försök vara det. Även om inte dina egna nära och kära är med, finns det de som är nära och kära för någon annan omkring dig. Du behöver inte vara en superhjälte och göra allting perfekt. Det är för mycket begärt. Ingen kan vara perfekt och på topp hela tiden. Men du kan alltid göra sitt bästa. Ha ditt bästa möjliga beteende i alla situationer.

Allt du säger, skriver och gör påverkar någon. Medvetet eller omedvetet. Du vet inte vem som hör, läser eller ser. När du sitter på bussen, på café, står i kö, det du skriver på öppna forum på nätet... det finns öron och ögon överallt. Alla behöver inte höra och se allt. Alla behöver inte veta allt. Alla vill inte veta allt. Och så finns det en del som vill, men inte bör veta allt. Det värsta (och bästa) är att det finns barn överallt. De är nyfikna. Och behöver definitivt inte se och höra allt.

Så tänk på hur du beter dig. Du syns och hörs. Överallt. Hela tiden. Det finns alltid någon i närheten som behöver en positiv förebild. Och en positiv bieffekt av att vara en god förebild är att du själv mår bra av det. Det känns fint att veta att du sprider positivitet omkring dig!

Läxor?

Läxor eller inte läxor? Det är dagens stora fråga. Ska en åttaåring ha hemläxor eller inte. Och varför? Ska barn i andra klass slippa ha skolarbete efter skoltid och få leka? Räcker det? Barn ska få vara barn och skolarbetet ska vara fördelat under skoltid. Eller ska barnet få med sig skoluppgifter som ska göras hemma? Lära sig ta ansvar för sitt lärande?

Att gå på lågstadiet är lite som att cykla med stödhjul. Man förbereds på vad som komma skall. Och det som väntar är svårare, mer tidskrävande och kräver mycket disciplin. Bakom skolbänken och på hemmaplan. Att inte ha några hemläxor kan säkert vara bekvämt och roligt, men betyder det att det är rätt? Om man inte får in de rutinerna i låg ålder, hur reagerar barnet när det kommer upp ett par år i ålder och börjar mellanstadiet eller högstadiet? När det plötsligt skickas hem tonvis med hemläxor. Som blir både fler och mer utmanande för varje termin som går. Blir inte det en stor förändring? En chock? Är barnet inte vant att få hem ens lite uppgifter, hur ska det då klara av ett flertal läxor?

Läxorna behöver inte vara svåra och allt för omfattande. Men att det blir ett par läxor i veckan. Kanske en liten skrivuppgift, räkna en sida matte och lite läsning. En lagom storutmaning som ger barnet en stolthetskänsla av att ha utfört det. Och framför allt, att man bygger upp rutiner för hemläxor. Att det blir en naturlig stund i ens vardag. Stunden blir vad du som förälder gör den till.

Oavsett vad barnet vill bli, om det väljer att studera och "bli något" eller tar en annan väg ska möjligheten finnas där. Det är här grunden för barnets framtid byggs. Vilken väg barnet sen än väljer är en stabil grund aldrig fel att stå på.

Spontanitet

Att vara spontan är en bra egenskap. Att vara flexibel och spontan och kunna ge sig i olika saker på kort betänketid, hur bra som helst. Är du velig och inte vågar pröva på nya saker du egentligen vill testa är du begränsad. Du vågar inte leva fullt ut.

Men spontanitet kan också ha en baksida. När du inte tänker igenom saker. Du hoppar, men glömmer fälla ut fallskärmen. Tänk efter före. Jättebra att du vill leva i nuet. Men du måste också tänka framåt. Ligg ett par steg före. För din egen skull.

Det gäller att skilja på olika situationer och tillfällen. Det finns alldeles utmärkta tillfällen att vara spontan. Och så finns det stunder då du måste ta en funderare och tänka igenom saker innan du ger dig in i dem. Fortfarande ska du ha ditt spontana sinne, men inte ta förhastade beslut.

När du tänkt och övervägt blir det förmodligen samma beslut som du skulle tagit om du varit spontan. Men du utför det på ett annat sätt, som gör beslutet bra även i stegen längre fram som du inte skulle gjort i ditt snabba spontana beslut.

Miljöombyte

Resa. Att komma bort hemifrån, byta miljö. Se något annorlunda. Få lite distans till din egen verklighet. Det är hälsosamt. När du kommer till en plats där livet ser helt annorlunda ut mot vad du är van med. En plats där materialism inte existerar. Där det handlar om att överleva. Få mat i munnen och tak över huvudet. Då lär du dig uppskatta det du själv har.

Du lever i överflöd. Du har allt. Inte allt du vill ha nödvändigtvis. Men allt du behöver. Och mer därtill. Det kan vara riktigt befriande att bara släppa allt. Åka iväg. Se att människor som inte har ens en bråkdel av vad du äger vara rika. Inte på det materiella. Men rika på liv. De vet verkligen vilket värde deras ägodelar har. Dessa människor är lyckliga. De kan konsten att uppskatta det lilla de har.

Att leva enkelt ett tag. Inte ha tillgång till alla bekvämligheter. Resa på lokalbefolkningens villkor dit du kommer. Det är en sorts obekväm lyx. Du får en upplevelse för livet. Den respekt och förståelse för andra kulturer, livsstilar, livsvillkor du får, är värd en obekvämare madrass och skumpiga bussresor...

När du kommer hem bokstavligt talat älskar du din säng. Och så tänker du (förhoppningsvis) lite annorlunda när du konsumerar. Måste du verkligen ha det allra senaste? Har inte du tillräckligt redan? Kanske kan en del av pengarna du lägger på egentligen onödiga saker få gå till att göra livet en smula lättare på andra platser på jorden? Ge något tillbaka för minnena du fått med dig hem från resan.

Lojalitetstest

Sätt din relation på prov. Testa om din vän är värd din vänskap. Ta reda på hur bra ni är för varandra, hur bra ni har det tillsammans. Om personen i fråga klarar av dina test så är det äkta. Någon värd att ha en speciell plats i hjärtat för. Smart plan, eller hur? Eller?

Eller kan det vara precis tvärtom? Att ifrågasätta någon, utsätta denne för tester, frestelser, gillra fällor eller vad du nu gör för att ta reda på någons lojalitet kanske har helt motsatt effekt än du önskar. Kan det vara så att du istället driver bort personen? Driver denne till att göra något "fel" bara för att du vill bevisa något? Kanske driver du bort den som bryr sig mest.

Du måste ha tillit. Det kanske är svårt. Men att bli ifrågasatt och prövad är inget du vill utsätta någon för. Eller själv bli utsatt för. Det förstör mer än det gör nytta. Och den du förstör för är dig själv. Din osäkerhet driver dig till att stöta bort andra, för att själv inte först bli undanknuffad. Du ger dig själv inte en chans. Din försvarsmekanism gör dig en stor otjänst.

Jobba på ditt självförtroende, låt den nära dig få bevisa sin lojalitet, sin vänskap, sin kärlek eller vad det än må vara. På sitt sätt. I sin takt.

Längtan

En härlig och underskattad känsla. Längtan. Att längta och dagdrömma. Göra upp planer. Föreställa dig olika tänkbara scenarion. Att ha någon eller något att längta efter. Längta till. Det är lycka.

Att planera är halva resan. Det är så sant som en sanning bara kan bli. Att bläddra igenom broschyrer, söka på nätet, läsa böcker, forska. Tänka på. Blunda och se det som väntar på insidan av ögonlocken. Att sedan få vara med om något du längtat till. Och jobbat för. Alldeles underbart. Bland de bästa känslorna som finns.

Du vet att drömmen finns där och väntar på dig, bakom hörnet. Men erkänn, det skulle inte alls kännas lika bra att komma dit om du inte behövt vänta på det först? Väntat på det lite för länge. Så ska det kännas. Att det är lite av en kamp med att orka stå ut. Samtidigt som du njuter av att längta. Lite motsägelsefull känsla, för det är både jobbigt och angenämt att längta på samma gång.

Min version av ett välkänt ordspråk är: "Den som väntar på något gott väntar alltid på tok för länge, men det goda är väl värt att vänta lite för länge på."

Så fortsätt längta och se fram emot saker som komma skall!

Bekräftelse

Skryt smakar illa i munnen och det är inte så värst trevligt att lyssna på heller. Jag säger absolut inte att du inte ska vara stolt över dig själv. Tvärtom är du förtjänt att vara det. Gör du bra ifrån dig är det precis det du ska vara. Stolt.

Gränsen mellan stolthet och skryt är hårfin. Men skillnaden är enorm. Egentligen är den största skillnaden på dessa två nivån på självförtroende. Tror du på dig själv har du inget behov att skryta. Du vet att du är bra och du vet att folk uppskattar det du gör. Dig.

Men ligger ditt själförtroende och krälar någonstans långt nere på botten, så söker du bekräftelse. Du behöver konstant bli påmind om att du duger. Och ditt sätt att få den efterlängtade bekräftelsen är genom skryt. Den som syns mest och låter högst är inte bäst, bara den som tar mest plats.

Grejen är helt enkelt den att du behöver inte söka bekräftelse någon annanstans än hos dig själv, du är den enda du behöver imponera på, det är du som ska bli nöjd med vad du gör. Och bekräftelsen kommer ändå. Så är det bara. Du kan inte göra bättre än ditt absolut bästa och när du gör det så märks det. Utan att du behöver tuta i det i folk!

Planering

En stor bov i vardagsstressen är dålig planering. Det kanske låter tråkigt att göra en veckoplanering, men det är inte alls så dumt. Ta en timme på söndagen till att få en överblick över veckan, hur den kommer att se ut, vilka tider som är uppbokade och på vad. Göra en veckomatsedel, inköpslistor, allt som kan underlätta de kommande dagarna. Och du får igen den timmen du lägger på planeringen, flera gånger om!

Dessutom är det en ganska så trevlig stund du får när du gör det. Framförallt att planera en veckomatsedel har många fördelar. Inte bara att du sparar tid. Du handlar smartare, du vet ju exakt vad du kommer att behöva och hur mycket. Det blir mer ekonomiskt. Du slänger inte alls lika mycket som annars hinner bli dåligt i kylen, för du inte vet vad du ska ha det till förrän det är för sent. Och viktigast av allt, du äter bättre och mer varierat.

Sätt dig vid datorn, gå in på någon av alla stora recept-sidor och sök. Ha som utmaning att hitta ett recept du aldrig tidigare testat i veckan. Det är rätt roligt faktiskt. Och sen storhandlar du. Enda du behöver göra under veckan är att komplettera med sådant som måste vara färskt. Hur bra som helst! Och är det en rätt som tar längre tid att tillaga kan du förbereda dig kvällen innan så du har halvfärdig middag när det är dags och du har tid för annat. Du ser, planering är a och o för en stressfri vardag!

Falskhet

Ett falskt leende gör ingen glad. Allra minst den som bär leendet. Det är genomskinligt och stelt. Och sorgligt. Ett skratt som inte kommer ifrån hjärtat är ihåligt. Varför inte bara vara ärlig? Framför allt dig mot dig själv. Och för dig själv. Hur mår du egentligen? Det speglas i dina ögon. Hur brett du än ler så lyser det igenom.

Äkta sorg eller ilska är vackrare än fejkad glädje. Tillåt dig att känna vad du nu än känner. Behåll inte det inom dig. Förr eller senare kokar det över, som en kastrull med ett lock som sluter för tätt... Du håller en fasad, när den spricker gör den det med besked och du kan inte kontrollera dina känslor. Du riskerar så mycket. Du säger saker som du kanske inte menar. I slutändan är det du som drabbar dig själv. Du är värd mer än så.

Lyssna på dina känslor. Lås inte in dem. Plocka fram nyckeln och vrid upp låset. Var mänsklig. Var dig själv. Du mår bara dåligt av att låtsas vara nåt du inte är, oavsett vad det är eller handlar om. Tillåter du dig vara dig själv, ta dig igenom det som är i vägen för din glädje, kan du snart le. Ett riktigt leende. Ett bländande leende. Och känna hur bra det känns att inte behöva anstränga dig för att få fram det.

Lycka

Går du och väntar på att träffa den som ska göra dig komplett? Eller gör inte personen du lever med dig lycklig? Vad beror det på? Varför ska du vänta på att någon annan ska göra dig lycklig? Det är ju du själv som är ansvarig för din egen lycka.

Tänk igenom vad du är nöjd med, vad som gör dig glad. Vad i ditt liv du ska ta vara på. Och vad i ditt liv som inte håller måttet. Vad du kan leva utan. Eller ännu viktigare, vad du måste sortera bort ur ditt liv för att du ska känna dig lycklig. Hur ser ditt perfekta liv ut? Kan du föreställa dig det? Då kan du också skapa det. Bara du har tron och viljan för det.

Du måste vara tillfreds med dig själv. Lär dig acceptera och tycka om dina skavanker och knasigheter, det är de som gör dig till den du är. Som gör dig unik. Tycker du om dig själv som du är, är det också lättare att dra till dig annat du tycker om och trivs med.

Lyckan ska du finna inom dig själv, först då kan du leva lyckligt tillsammans med någon. Kom ihåg att din lycka ska vara oberoende av andra. Men att den är fin att dela med sig av.

Respekt

Ha kul. Skoja till det. Driv med saker och ting. Var busig. Men gör det respektfullt. Det finns gränser på vad som är roligt. Vad som är acceptabelt. Och vad som inte är det. Ha respekt för livet. Och för döden. För människor. För allt omkring dig.

Du vet inte vad folk omkring dig gått igenom. Eller går igenom. Om de har oläkta sår. Ärr i själen som gör ont. Var spontan, men tänk ändå efter. Fundera på vad du säger och hur du formulerar dig. Du vet inte vem som hör eller läser dina ord. Du vet inte hur andra påverkas. Och vad du förmodligen inte tänker på är att uppfattningen av din person påverkas.

Bara för att något sägs med en skämtsam ton betyder det inte att det är roligt. Visa respekt för din omgivning. Och visa dig själv respekt. Skoja inte om allt.

Avslappning

Har du tänkt på hur viktigt det är att inte göra någonting alls lite då och då? Att göra någon enkel stretchövning så alla muskler får sträcka ut sig. Slappna av. Blunda. Andas. Bara ligga ner och tänka på att du är riktigt, riktigt avslappnad. Andas djupt och bara koncentrera dig på hur bröstkorgen höjs och sänks. Koppla bort alla tankar.

Ibland är det riktigt nyttigt att trycka på din pausknapp. Bara stänga av för en stund. Bara ett par minuter gör underverk. Annars är risken stor att du kör på för hårt. Det kommer hela tiden nya saker att tänka på och hinna med. Du glömmer bort att du inte är en maskin som kan gå dygnet runt. Förresten behöver maskiner också stängas av ibland. Och tas hand om.

Att ta en paus i god tid innan du hinner bli för trött gör dig mer effektiv i längden. Känner du dig trött är det för sent. Då finns inte ork och rätt koncentrationsnivå inom räckhåll längre. Vid ett första tecken på förlorad fokus, ge dig en stunds avslappning.

Sätt gränser

Var en god medmänniska. Ställ upp, lyssna, finns till hands. Var ett bra stöd. Bollplank. Gör det du kan för att hjälpa. Det vill säga vad du har möjlighet till efter dina förutsättningar. Hur vill du själv bli behandlad? Det är en bra utgångspunkt för hur du bör bete dig mot andra.

Var snäll... Men inte för snäll. Sätt gränser. Meningen med att finnas till hands och stötta, ge en knuff i rätt riktning, är inte att du ska ta över någon annans börda. Du har din egen last att dra på, du behöver inte göra den tyngre med att utöver den släpa på andras problem. Alla har ett eget bagage, likaså har var och en ett eget ansvar.

Ställ gärna upp för andra, men låt inte det sluka din ork. Din energi. Hitta en bra balans i det. Så blir det bra för alla som berörs. Poängen med att vara en god medmänniska är inte att låta någon annan dumpa sina laster på dig. Bara lätta på dem lite så den som lasterna tillhör får ork att ta itu med dem själv. Det bästa du kan göra är att få personen att inse att denne har kraften inom sig.