En påminnelse

Idag går tankarna till Japan. Till alla drabbade. Det är en påminnelse om vilken skör tråd livet egentligen balanserar på. Du är inte odödlig.

Också är det en påminnelse om att du ska leva varje dag. Du vet aldrig när marken rycks upp under dina fötter, eller när allt bara sveps bort. Så varför vänta? Varför vänta med att leva? Pausa ditt liv. Och hoppas på att något snart ska hända. Något som får dig att börja leva.

Livet är här och nu. Inte något som en dag kommer att ske. Den dagen du väntar på kanske aldrig kommer. Så sluta vänta. Gör det bästa av varje dag. Lev varje dag som om den vore din sista. Det värsta du kan upptäcka den dagen som faktiskt blir din sista är att du slösade bort ditt liv. På att vänta. På att inte leva fullt ut. Tänd ett ljus för de drabbade, ägna dem en tanke. Respekt. Och lev! Var lycklig över att du lever!

Till alla fina människor i Japan; ni finns i mina takar.