måndag 28 februari 2011

Lite mer shopping

Att shoppa är en utmaning. En rolig utmaning.

Till att börja med, gör en inventering på det som redan finns i garderoben (om det är kläder som ska inhandlas), sortera och rensa. Vad är det som behövs? Vad får det kosta? Är det rätt säsong för fynd? Att fynda är en sport. Hitta rätt i butikerna vid rätt tillfällen. Ju mer du får för pengarna, desto roligare är det. Desto bättre känns det. Att räkna ut 'vinsten' av ditt fyndande ger en kick.

En fundering på hur mycket det som ska köpas ska användas är också på sin plats. Ett litet tips är att sätta ett pris på varje användning av plagget/prylen, om priset t ex är två hundra och en användning kostar tio kronor, då måste du använda plagget/prylen vid minst tjugo tillfällen. Då har du fått valuta för pengarna. Självklart kan olika saker ha olika pris per användning. Det är egentligen bara ett system som du kan ha för dig själv, så du inte bara köper för köpandets skull, utan tänker igenom om du verkligen kommer att använda det du lägger dina pengar på.

söndag 27 februari 2011

Attityd

Det jag kommer att säga nu låter kanske något tjatigt... Men precis så är det. Alltså att saker blir vad du gör dem till. Att din inställning påverkar hur resultatet blir och framför allt hur vägen dit blir. Men det du kanske inte tänker på är att det inte bara är du som påverkas.

Om du gnäller och tycker saker du gör, saker du måste göra är tråkiga, jobbiga, kanske känns meningslösa, hur påverkar det din omgivning? Dina barn? Deras attityd? Din attityd förs över till dina barn. Har du någonsin funderat över det? Hur du uttrycker dig när du ska göra något som inte hör till favoritsysslorna? Vilket kroppsspråk du använder? Ditt minspel?

Talar du med negativ ton om skola? Läxor? Jobb? Städning? Eller, kanske ännu värre, pratar du nedlåtande om andra människor? Kulturer? Religioner? Hör barnen det? Eller är du säker på att de inte kan höra dig? Säkrast är ju att låta bli sådana uttryck helt och hållet. Då finns inte risken att fel öron ska höra. Barnen behöver inte ärva din inställning. Inte om den är negativ i alla fall.

Uppmuntra istället. Gör saker med en glad inställning. Prata med en positiv ton. Smitta barnen med glädje att utföra och diskutera saker. Visa att det är roligt med läsning. Att siffror är spännande. Att disk och tvätt inte är världens värsta plåga. Och så vidare. Lär sig barnen att ta sig an olika utmaningar och projekt med rätt attityd kommer de att gå så mycket längre.

lördag 26 februari 2011

Vårsolen

Snart kommer vårsolen. Efterlängtad. Skön. Och förrädisk. Men mest av allt underbar. Ljus och värme är precis vad du behöver nu, efter en lång och kall vinter. Men glöm inte att vara försiktig och skydda dig.

Det är så lätt att bli lurad av solens strålar. De känns varmare än de är och lagret av kläder blir lätt för tunt. Efter alla baciller som härjat i vinter vill du väl hålla dig frisk? Inte gå allt för lättklädd allt för tidigt... Fast det var ju inte alls det jag egentligen skulle säga, det var bara längtan till vårgarderoben som tog över en kort stund.

Njut av vårsolen. Men kom ihåg solskydd. Det är så lätt att glömma att smörja in dig när strålarna inte känns så varma. Men starka är de. Din hy har vant sig med att vara blek och med bitande kyla. Vilken omställning. En chock för huden. Du vill ha en frisk och fräsch färg. Låt den komma långsamt. Njut av solen med försiktighet och du får njuta av den desto mer. Du behöver inte sitta och pressa när solen är som starkast. Att vara knallröd och sönderbränd är varken fint eller nyttigt. Lagom är bäst!

fredag 25 februari 2011

Godis

Helg. Godis? Snacks? Godsaker av alla de slag? Dagarna då det är ok att frossa i sockerfyllda läckerheter? Ja, alltså, det är ok. I lagom mängder. Det vill säga lite. Bäst är ju att undvika det helt. Men du kanske vill unna dig lite utöver det din kropp verkligen behöver? Gör det!

Vilka gottisar väljer du att snaska på? Plockgodis? Chips? Kakor? Läser du innehållet på förpackningarna? Vet du vad alla beteckningar står för. Hur många olika e-ämnen och konserveringsmedel de innehåller? Hur lång är hållbarheten? Och hur är det möjligt att de kan hålla så länge? Efter att ha tagit en funderare på det, vill du fortfarande stoppa i dig det? Nej, det är säkert inte farligt. Men säkert inte så hälsosamt heller...

Med alla lösviktsgodsaker får du lite extra ingredienser som inte finns med på listan. Bakterier. Det är inte alltid luckorna är stängda, så vad som helst kan komma ner i behållarna. Vissa plockar med sina fingrar, och vem vet var de fingrarna varit innan doppet i godisbehållaren. Och skoporna, hur ofta rengörs de? Och hur rena är händerna som håller i dem? Och småbarn som plockar själv, de har nog inte så stor koll på hostningar och nysningar... intill lösgodiset. Urk.

Ett tips är att göra godis och chips själv. Undvik micro-pop corn, godare och nyttigare att poppa i kastrull. Chips kanske är lite mer mödosamt, men värt besväret. Samma med godis och bakverk. Du vet precis vad som finns i, även om det inte betyder att det är nyttigt. Dessutom är det lätt att göra det onyttiga lite nyttigare. Byt ut vitt socker mot råsocker. Vitt mjöl till fullkornsmjöl. Havre till fiberhavre och så vidare. Blanda i lite frön och torkade frukter. Vitaminbomber förklädda till kakor. Koka egen kola om du vill ha 'riktigt godis', det är riktigt smaskigt. Ska du unna dig en stund av onyttigheter är det minsta du kan göra att försöka göra det lite smygnyttigt.

Ha en trevlig helg!

torsdag 24 februari 2011

Skadeglädje

Skadeglädje är inte glädje. Det är bara ett tecken på att din självbild är svag. Du måste klamra dig fast vid andras misslyckanden för att kunna känna dig själv bättre. Skadeglädje går hand i hand med svartsjuka. Du kan inte glädjas med andra när det går bra för dem. Du bara väntar på stunden då någon annans lycka ska vända. Då är du själv mindre misslyckad.

Tänk om det kunde vara tvärtom? Att du fick vara glad och stolt för dina framgångar. Glädje är något du ska kunna dela med dig av. Inget som ska uppfattas som skryt. Eller grund för svartsjuka. Det är en rättighet att få vara stolt och glad över att ha lyckats med något. Var glad för andra när det går bra för dem! Och när du har det mer tursamt gläds andra med dig. Är inte det det ultimata? Och så mycket trevligare än att folk sneglar på varandra och i smyg önskar att andra inte skulle ha det så bekvämt. Eller att du minsann förtjänar det mer än andra och så vidare. Och om folk kunde vara medmänskliga och stötta vid motgångar. Istället för att tänka, haha, jag visste väl att det inte kunde vara så bra hos den andra personen...

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Se på andra så som du önskar de såg dig. Visst, även om du tänker och gör så innebär det inte att alla andra gör det. Men då har i alla fall du ett gott samvete. Du vet själv att du inte pratar eller tänker illa om andra. Det räcker ganska långt väl?

onsdag 23 februari 2011

Shopping

Hur tänker du när du ska köpa något? Behöver ha? Måste ha? Vill ha? Du vill ha mycket men behöver du verkligen allt? Har du tänkt igenom köpet? Eller är det något som bara händer? Har du verkligen råd med det? Eller tar den där känslan av 'måste ha' över? Köper du på en gång när du ser något som du tror dig behöva? Eller avvaktar du och kommer tillbaka senare om du fortfarande känner att begäret är berättigat? Har du koll på vad alla dina 'små köp' kostar tillsammans?

Hur betalar du? Kontant? Kontokort? Kredit? Lån? Ser du till att spara ihop pengarna innan du genomför ett köp? Eller köper du först och hoppas på att pengarna ändå räcker till dina räkningar? Tar du ett lån som du sedan betalar av på i x-antal månader? Hur mycket kostar det dig i längden? Att köpa saker på avbetalning? Ok, ibland kanske du inte har ett val. Något livsnödvändigt behöver bytas ut och det just nu. Och lån är det enda alternativet. Men i andra situationer. Mindre- eller ickeakuta situationer. Måste du verkligen ha nytt, bara för att det är det senaste? Om det du har innan är fullt funktionsdugligt? Kan inte du vänta tills det verkligen behövs nytt? Har du koll på hur mycket saker du har? Har du rensat bort gammalt/slitet/trasigt först så du vet vad som behövs köpas nytt av?

Att betala saker i efterskott är väl inte så jätteupphetsande direkt? När det väl (eller ens knappt det) är avbetalt suktar du redan efter något nytt att byta ut det gamla med. Lite surt. Är det inte en bättre känsla att leva med det gamla och spara ihop pengarna först och sen köpa det nya? Och veta att du är skuldfri. Och kunna njuta fullt ut av det nya på en gång. Har du betalat tillhör det dig.

tisdag 22 februari 2011

Matallergi

Att leva med en (födoämnes-) allergi är inte så svårt som det låter. Inte alls. Det gäller bara att veta vilka alternativa produkter som finns att ersätta med. Planera. Ha koll på att du får i dig alla näringsämnen. Att träffa en dietist kan vara klokt. Och söka information på nätet, hos allergiförbundet till exempel. Lätt som en plätt. Och lika gott som 'vanlig' mat.

Precis som med allt annat är det din inställning som avgör om det är negativt. Eller om det går att vända till det något positivt. Du kanske undrar över hur en allergi kan vara positiv? Om du vill hålla formen är det lättare att tacka nej till sådant du inte borde äta, om du inte tål det är ett nej inte så svårt att säga. Eller ens förklara. "Jag är allergisk, jag kan inte äta det", det är ett acceptabelt svar som inte kan ifrågasättas. Ingen försöker övertala en allergiker att smaka på något denne inte tål för att rättfärdiga sitt egna fikande. Dessutom blir du tvingad till att ha koll på vad du äter, då stoppar du inte i dig vad som helst. Du har bättre kontroll över dina matvanor. Plus att det blir mer hemlagad mat eftersom färdiga rätter inte är allergianpassade alla gånger. Kanske jobbigt om du känner för att vara lat, men då vet du exakt vad det är du äter. Det mår din kropp av.

Det kan vara en utmaning att äta ute. På restaurang/caféer, inte ute som i utomhus... Att hitta platser där de serverar allergivänlig mat. Och att vara säker på att det blir rätt. Det kan kräva viss tålamod. Men det går. Allting går, bara du har viljan. Och ju fler som efterfrågar allergi-mat, desto mer kommer det att dyka upp. Så tjata på och var övertydlig! Rätt som det är kanske det inte är en så stor utmaning längre. Ta en titt på matbutikerna, där växer ju sortimenten som svampar nu. Restauranger och caféer får väl lov att bli nästa steg.

måndag 21 februari 2011

Tvång eller nöje?

Oavsett vad du ska göra kan det kännas jättekul eller fruktansvärt trist. Beroende på tillfälle och förutsättning. Är det något du själv valt att göra är du i det frivilligt. Du har sett till att hamna där. Då kan precis vad som helst vara ett nöje. Men tvingas du in i något, något som du till och med skulle trivas med i vanliga fall blir det besvärligt. Bara för att du själv inte har kontrollen.

Om du är där vare sig du vill eller inte är det bara att gilla läget. Ta kontroll över dig själv. Tänk inte på hur olustigt det känns. Se det positiva i det. Gör det till något positivt. Vad annars kan du göra? Lida igenom något? Helt i onödan? Ha kul. Allt kan vara kul, bara du ser till att inte ge dig in i det med en rutten attityd.

Mitt favorituttryck "det blir vad du gör det till" passar in överallt. I alla situationer. ALLA situationer. Det är så lätt att glömma bort det, så därför tjatar jag om det lite då och då. Varför? För att du inte ska slösa bort din tid på att ha tråkigt och göra sådant du inte tycker om. Men göras måste ju vissa saker ändå. Roligt eller ej. Då är valet du kan göra att tycka om det. Att trivas.

söndag 20 februari 2011

Träningsvärk

Smärta. Inget du frivilligt orsakar dig själv. Eller? Alltså träningsvärk är smärta. Men det är positiv smärta. Träningsvärk är ett kvitto på att du låtit din kropp arbeta.

Nej. Varje rörelse du gör ska inte vara en plåga. Det ska inte kännas som du blivit manglad. Men det ska kännas. Lagom mycket. Så du känner dig motiverad att fortsätta röra på dig. De muskler som inte är lika vana med att få kämpa är de du känner av värken i. Alltså har du gjort något rätt. Men överdriv inte. Ta inte i för mycket. Du vill ju inte misshandla dina muskler. Tappa lusten. Bli orörlig.

Lagom är bäst. Träna och motionera så det känns. Att du tänjer dina gränser. Men inte att du kliver över dem (gränserna alltså) för mycket. Bara lagom. Så du har det där kvittot på ett bra jobb.

lördag 19 februari 2011

Presenter

Den här hysterin med att köpa det dyraste, finaste, häftigaste... Varför? Varför är det så? Varför önska dig något i present? Är inte det lite barnsligt? Vill du ha något särskilt? Köp det själv. Då blir det garanterat rätt. Hela den här prestationsångesten med att hitta den bästa presenten. Den som toppar alla. Onödig.

Presenter handlar inte om att spränga någon särskild budget. De ska vara symboliska. Med en tanke bakom. Något enkelt, billigt och personligt betyder mycket mer än att du skaffar ett hål i din plånbok för att göra någon glad. Och att få något som du vet givaren egentligen inte har ekonomi för. Inte den bästa känslan. Dessutom, grejen med presenter är att de ska vara överraskningar. Hur kul överraskning är det att veta vad som döljer sig under inslagningen innan du ens börjat öppna?

Ge en upplevelse istället för någon pryl som ligger och samlar damm. Ett minne. Något att tänka på en regnig dag. Sådant är värdefullt. Och kan inte köpas med pengar. Eller, jo det kan det, men det måste inte köpas med pengar. Du kan med lite fantasi tillverka något själv. Eller ska det vara något större, gå ihop med andra!

Äh, vad jag egentligen vill säga är att hela grejen med presenter verkar ha spårat ur något. Meningen med att ge en present är att göra någon glad. Inte överträffa alla andra. Det är ingen tävling. Det är bara en fråga om omtanke. Eller borde i alla fall vara det.

fredag 18 februari 2011

Vänskap

Du gör vad du kan för att hjälpa någon. Du ställer upp. Finns där. Verkligen försöker. Men det går inte exakt som du tänkt dig. Vännen påminner konstant om sitt behov. Du fortsätter försöka hjälpa. Du kan inte göra mer än det du gör, och säger ifrån, men att du inte ska ge upp, bara att vissa hinder tillkommit. Vännen försvinner. Vad säger det om er vänskap?

Vad var din vänskap då värd? Alla gånger då du ställt upp och lyckats, räknas inte de? Eller är det bara det sista, som inte gick som önskat som avgör? Som avgör om du är värd att vara vän med. Är det inte tanken som räknas? Att du försöker? Att du gör det du kan. Är inte att du gör ditt bästa precis vad som bör förväntas av dig som vän? Eller måste du lösa någon annans problem? Är ett misslyckande, eller en utdragen tidsprocess lika med avskriven vänskap?

Vad har du för krav på en vänskap? Ska du ens ha krav på en vänskap? Förhoppningar och kanske förväntningar, ja. Men krav? Låter ganska illa väl? Ska det vara så att du måste uppfylla vissa syften för att räknas som vän? Räcker det inte med din omtanke, att du alltid finns tillgänglig. Som stöd. Då kanske det är lika bra att vännen överger dig? Behöver du en vän som värdesätter dig med vad denne kan få ut av dig?

En äkta vän är det utan förbehåll. En äkta vän kräver inget annat av dig än ömsesidig respekt, ärlighet och ditt sällskap. En äkta vän ger mer än det som krävs, av fri vilja, av omtanke. Och en äkta vän uppskattar det vännen försöker göra, oavsett om det lyckas eller ej.

torsdag 17 februari 2011

Trygghet

Du kan göra precis vad som helst. Du kan gå hur långt som helst. The sky is the limit. Men du måste ju börja någonstans. Från grunden. En byggnad behöver en stabil grund för att stå kvar när det stormar. Det samma gäller dig.

Ju högre upp du klättrar, desto mer svajar det när det blåser, desto större behov har du av en stabil grund att stötta dig mot. Stabil grund är lika med en trygghetskänsla. Utan känsla av trygghet kan du inte njuta av dina framgångar. Och motgångar känns flera gånger hårdare när du saknar fotfäste, för du vet inte var du ska trampa om du faller. Den stabila grunden finns ju inte där!

En stabil grund består till stor del av hur du känner inom dig. Att du tror på dig själv. Står på dig. Vet att du kan hantera olika situationer. Du vet var du står. Vad du tror på. Och så vidare. Dessutom är det viktigt att du inte känner dig ensam. Att du har någon som stöttar dig. Som finns där och ser till att du inte går vilse, förlorar dig själv. Att ventilera med. Sitter du ensam med dina grubblerier blir du bara tokig på dig själv. Plus att bygga en grund också innebär att ta hand om alla grundläggande behov innan du börjar klättra. Så du har allt du behöver längs vägen. Vandringen uppåt.

Se till att ha kontroll över både fysisk och framförallt psykisk trygghet som första steg. Oavsett mål. Mår du bra på alla sätt känns inga hinder oöverkomliga. Kanske bromsar de upp dig något. Men du låter dem inte stoppa dig. Oavsett hur mycket det stormar eller vilket håll det blåser ifrån.

onsdag 16 februari 2011

Repetition

Vissa saker är så självklara att man glömmer tänka på dem. De bara rinner ut i sanden. Man tar alla dessa självklarheter för givet. Man räknar bara iskallt med att man har koll. Så repetition och påminnelser om dem lite då och då är helt på sin plats. Så du inte glömmer det du inte tänker på. Just för att det är så självklart.

Påminn dig själv att komma ihåg att inte glömma bort sådant som är självklart för dig. Vissa saker tål att repeteras både en och två gånger. Dessutom kommer du säkert på lite förbättringar till självklarheterna. Sätt att utveckla dem på.

Repetition är inte att förväxla med tjat. Det är två vitt skilda saker. Tjat är sådant som går in genom ena örat och ut genom det andra. Det är enformigt och tråkigt. Det slås bara bort. Det fastnar inte. Men att upprepa en del saker kan vara mycket effektfullt.

Du behöver bli påmind om saker som påverkar ditt välmående. Om att hålla dina goda rutiner. Annars finns risken att de spårar ur. Sakta men säkert. Och så är du inne i ett annat beteendemönster som du egentligen vill undvika. Dessutom, repetition är väl ett av de bästa sätten att lära sig på?

tisdag 15 februari 2011

Välgörenhet

Du kanske inte kan förändra världen. Men du kan definitivt göra en skillnad. Kan du bara hjälpa en enda person så betyder det helt otroligt mycket. Allt räknas. Varje liten välgörande gest räknas.

Det finns många som lider och verkligen lever i misär. Sjukt många. I Sverige liksom i andra delar av världen. Och även om du själv inte lever i lyx, inte ens i närheten av det, så lever du ändå gott. Du har det bra. Du kanske inte kan avvara några större summor. Men varje krona räknas. Hur lite det än låter, så räknas det. Skaffa ett fadderbarn. Stöd något välgörande ändamål. Bidra till forskning av någon av alla dessa hemska sjukdomar som rycker bort fina människor i förtid.

Och har du verkligen inte råd. Då har du inte det. Men du kan fortfarande få någon annan att må bra. Du kan göra något. Skänk bort kläder du eller dina barn tröttnat på eller vuxit ifrån. Möbler du ska förnya. Eller bara din tid. Inte så bara det. Tid är dyrbart. Ställ upp för någon och gör något bra. Som sagt, allt räknas.

Bara din attityd när du möter någon nedgången person, missbrukare eller hemlös. Kanske både och. Det är fortfarande en människa. Som bara haft otur. Kanske gjort fel val, haft dåligt omdöme. Eller bara hamnat i en ond cirkel av en slump. Du vet inte vad denne varit med om. Och lever med varje dag. Vad denne än gör har hon eller han en stämpel på sig, resten av livet. Det minsta du kan göra är att inte bli äcklad och föraktfullt titta bort. En person i den sitsen behöver inte känna sig mindre värd, den känslan finns redan där ändå. Det är trots allt en person. En människa. Med känslor.

måndag 14 februari 2011

Ala hjärtans dag

Alla hjärtans dag. En älskad och hatad dag, beroende på hur man ser på den. En kommersiell dag för att tjäna pengar på människors skuldkänslor för brist av uppmärksamhet på vilka de håller kära? Eller en dag som ska påminna om att visa uppskattning och kärlek årets resterande dagar.

Det är ingen som säger att det är den enda dagen man ska vara romantisk, kärleksfull och överraska sin älskade. Tvärtom, omtanke ska vara en del av vardagen. Men om det finns en dag som påminner om detta, kanske det är lättare att komma ihåg det ett tag framöver.

Tror du att det handlar om att köpa små puttinuttiga nallar, röda rosor och kort med färdigtryckta kärlekstexter har du nog missuppfattat det hela. Det handlar inte om att få eller konsumera. Att det har blivit en hel industri av det är bara trist. Poängen är (eller borde i alla fall vara) att göra något. Själv. För att du vill, inte för att det förväntas av dig för att det är en speciell dag. En fin gest. Ha en mysig stund tillsammans. Prylar är bara prylar. Prylar är inte kärlek. Laga middag tillsammans. Ät tillsammans. Det är väl ändå det det handlar om? Att visa för varandra att ni hör ihop. Att ni trivs tillsammans. Att ni delar en kärlek.

Det behövs lite dagar som ska påminna dig om vad som är viktigt. Vilka som är viktiga för dig. Och att du sa visa det i vardagen. Inte bara på alla hjärtans dag.

söndag 13 februari 2011

Matlåda

Lunch. Nästan viktigare än middag. För om du tänker efter så är det ju på dagen du behöver energi och ork. Det är då din kropp måste arbeta och huvudet med för den delen. Orka fokusera. Koncentration På kvällen är det snarare tvärtom. Då ska du inte pigga upp kroppen Eller ger den för mycket ämnen att bearbeta.

En bra rutin är att alltid lägga undan en portion av maten du lagar och frysa in. Gör det innan du ska äta av maten, för finns det mycket tar du fler portioner än du behöver. Bara för att det finns. Då har du kompletta matlådor som det bara är att plocka fram för upptining på morgonen. Det finns så många fördelar med att göra på det här sättet. Det är mycket mer ekonomiskt än att äta lunch ute och att äta ute blir trevligare om man inte måste göra det varje dag. Du får inga tillsatsämnen i maten som annars ofta finns i färdiga rätter som du kan köpa ute i mataffärerna. Du vet precis vad du får i dig. Och om du har lite olika varianter på matlådor i din frys behöver du aldrig äta samma mat till lunch som du åt till middag dagen före. Bra variation helt enkelt. Plus att du inte äter mer än nödvändigt, du har ju förberett en lagom stor portion i förväg. Finns det inte mer att äta, ja då undviker du att ta mer!

Se till att du också har färska grönsaker och frukt hemma att ta med att komplettera med, inte bara för vitaminerna, utan också för att det är trevligare att äta om det ser fräschare ut. Och ska du ha något till efterrätt eller fika, ta med det också. En lagom liten bit. Det räcker. Ska du köpa något eller äta något som det bjuds på är det svårare att sätta gränser. Och hemlagat är alltid hemlagat, det går inte att jämföra med.

lördag 12 februari 2011

Utsläpp

Blir tvätten renare av en större dos tvättmedel än rekommenderat? Blir den lenare av en extraskvätt sköljmedel? Behöver toaletten ha blått vatten som doftar? Behöver disken dränkas i diskmedel? Måste bilen stå på och släppa ut avgaser när du står still? Behöver naturen få ännu fler ämnen som tar evigheter att bryta ner dumpade på sig?

På fullaste allvar, tänker du på vilka avtryck du lämnar på jorden? Kanske inte låter som en stor grej att snåla in på ett par droppar diskmedel vid varje diskning. Det är ju bara ett par droppar. Men alla bäckar små heter det ju. Om alla skulle använda miljövänliga produkter. Inte använda mer än nödvändigt av alla dessa. Då skulle det göra stor skillnad.

För mycket tvättmedel och sköljmedel är lika med irriterad hy. Överdosering av diskmedel ger en äcklig bismak i dricksvatten. Som att dricka tvål. Urk. Och toalettvattnet, varför ska det lukta rengöringsmedel. Det luktar inte rent. Det luktar artificiellt. Det luktar som miljögifter. Ett litet tips är att använda toalettborsten och skrubba bort skiten (bokstavligt talat) innan den torkar fast och behöver en massa starka medel. Så klart behövs det rengöras, men då blir det ändå mildare mot naturen. Starta inte bilen förrän du är redo att åka iväg. Som sagt, många bäckar små.

Vad jag försöker säga är: Var mer medveten om dina handlingar. Små förändringar ger större effekt än du tror. Och ju fler som tänker på vad de gör, desto bättre. Hur vill du att världen du lever i ska se ut? Hur vill du att den ska må? Hur vill du att den ska påverka din hälsa?

fredag 11 februari 2011

Underhållnig

Underhållningsvärdet på underhållning är stort. Att ägna en stund åt något som är gjort i rent underhållssyfte är riktigt avslappnande. Ett bra sätt att varva ner på. Att koppla av. Det behöver inte vara det mest intelligenta eller stimulerande, bara det får dig att koppla bort dina tankar. Dina måsten.

Stäng av din verklighet en stund och förflytta dig in i någon annans. Eller in i en fantasivärld. Vilket som. Ge dig in i filmens värld, se ett meningslöst TV-program eller begrav ansiktet i en bok. Eller dröm dig bort med hjälp av en resetidning. Skratta, gråt, försök lösa mysterier innan huvudpersonen gör det. Lös ett korsord, eller nåt med siffror om det låter mer tilltalande. Du använder andra delar av hjärnan än i normala fall. Alla delar av hjärnan behöver "motioneras" lite då och då. Vilket är ditt bästa hjälpmedel för att varva ner? Använd det.

Njut av att bara vara. Och göra något meningslöst. Alla måsten finns garanterat kvar och väntar på dig. Och efter lite avkoppling är du mer alert och på hugget. Säkert har du kommit på fler smarta idéer och lösningar under tiden du ägnade dig åt underhållning. Just för att du slappnade av. Det som är så bra är att du slappnar av omedvetet. Om du försöker slappna av går det inte. Men när du gör något annat som inte kräver så mycket uppmärksamhet och fokus av dig kommer det av sig själv...

torsdag 10 februari 2011

Stress

Tidspress. Konstant anträffbar. För många bollar att hålla i luften på samma gång. Du måste vara på flera ställen samtidigt. Du vet inte var gränsen mellan dig själv och dina projekt går. De har vävts ihop till ett enda stort måste. Du tar på dig mer. Du är uppe i varv och känner att du fixar det. Du trivs med tempot. Du känner inte av kroppens varningssignaler. Den där berömda väggen bara väntar att du ska gå in i den. Eller snarare springa in i den. I full fart. Krascha in i den. Kaboom.

Och rätt som det är står du där. Förlåt, formulerar om det. Du står inte, du ligger där och inser att du inte kan stå upp. Världen snurrar omkring dig och dina ben bär inte dig. Du är helt slut, konstant trött. Väggen hittade dig. Utbränd. När det blir för mycket och du inte lyssnar med hjärnan säger kroppen ifrån. På skarpen. Ditt immunförsvar orkar inte med i din takt. Du blir sjuk. Du hinner knappt återhämta dig från en bacill innan nästa redan angripit din kropp. En riktig tankeställare. Du inser att du faktiskt inte är mer än en människa. Du är inte odödlig. Du kan inte hålla hur högt tempo som helst.

Det lustiga är att det rakt motsatta kan ha samma effekt. Att ha för lite att göra. Att vara understimulerad kan ge precis samma resultat. Stress. Utbrändhet. Det är lika illa att vara stressad över att inte veta vad du ska göra. Att vara utan arbete. Utan uppgifter som får dig att känna dig meningsfull. Känslan av att du slösar bort din tid.

Oavsett anledning till att kroppen tar till med en rejäl protest ska du ta det på allvar. Gör en förändring. Eller fler. Gör allt som krävs för att du ska hitta en balans i det hela. Hitta det som är lagom. Inte för mycket, inte för lite. Och ta hand om dig. Det räcker inte bara med att se till att arbetsdelen av ditt liv fungerar. Allt annat måste också skötas. Mat, sömn och motion. Och ditt inre. Håll dig borta från väggen. Har du sprungit in i den en gång vill du aldrig uppleva det igen. Vid minsta lilla varningssignal, skärp dig!

onsdag 9 februari 2011

Rutiner

Att du mår bra av att ha rutiner är en självklarhet. Eller borde åtminstone vara det. Och att dina barn ska ha rutiner är ett måste för att dess vardag ska fungera. Det är ett stort ansvar som du som förälder har. Att ditt barn ska orka med allt ett dygn kräver av det. Ett tufft jobb. Men så nödvändigt. Och dessutom för allas bästa.

Är det bekvämt att låta barnet vara uppe tills det själv kommer på att det är dags att sova? Att låta barnet bestämma själv? Är det konflikträdsla det beror på? Att inte vilja ta diskussioner? Är det lättare att bara låta det vara så? Enkelt? Kravlöst? Eller är det lättare att först bita i det sura äpplet och jobba fram fungerande rutiner? Sätta gränser. Bestämma vad som gäller och sen stå för det.

Ha klara regler. Riktlinjer. Eller vad du nu vill kalla dem för. Bestäm tid för måltider, läxläsning och sovdags. Övriga aktiviteter så som att ta hem kompisar efter skolan, eller att gå hem till någon annan ska anpassas efter dessa tider. Viss frihet, självklart. Men rutinerna måste de hålla. För att orka med. Dessutom är det en trygghet för barnen att veta vad som gäller. Även om de ibland protesterar är de glada. För innerst inne vet de att du gör allt det av omtanke. Av kärlek.

Och en till sak. Att du lägger ner mer tid och energi på att hålla barnens rutiner ger dig mer egentid också, om det är vad du är ute efter med att låta barnet ha slappare tyglar. För om barnet gör som det själv känner har du ju inte den stunden för dig själv på kvällen som du får när barnet lägger sig i tid. Plus att ett utvilat barn är mycket trevligare att handskas med än ett övertrött sådant. Så, var hård. Bestämd. På ett mjukt och varmt sätt.

tisdag 8 februari 2011

Reflektion

Hur har din dag varit? Reflekterar du över det när du varvar ner på kvällen, innan det är dags att säga god natt? För du varvar väl ner innan det är läggdags? Hur ser du på dagen som varit? Har du tänkt på att det varje dag finns något att vara tacksam över? Även de dagar som du känt att du hellre hade sovit bort. Om du verkligen tänker efter, så hittar du det. Det du har att vara tacksam över.

Ägna en liten stund, någon minut, för reflektion. Hur har du känt dig i olika situationer idag? Dagens bästa? Dagens sämsta? Börja med det sämsta. Bara tänk igenom varför det är det sämsta. Var inte bitter över det. Tänk att det kommer att leda till något. Om inte annat så en lärdom. Lär dig av det, du vet hur du vill att det inte ska gå nästa gång. Var tacksam över att du kan ta dig igenom det. Koppla sedan bort det. Och dagens bästa. Fokusera på det. Gläd dig åt det. Njut. Behåll den känslan när du lägger dig.

Att vara tacksam är en härlig känsla. Vad ska du vara tacksam över? Att du lever. Bara det är ju en anledning att känna lycka. Varje dag du får uppleva är värd din tacksamhet. Dagen och upplevelserna blir vad du gör det till. Med den inställningen känns inte motgångar så starka. De är bara farthinder längs vägen. Och farthinder är bara till för att bromsa, inte stoppa. De är för att kommas över! En känsla av tacksamhet gör gör dig starkare.

måndag 7 februari 2011

Beröm

Ge dig själv beröm lite då och då. Ge dig en liten klapp på axeln, nja, kanske inte bokstavligt talat, men du vet, en metaforisk klapp. Och säg att det där gjorde du bra. Egentligen inget konstigt med det. Inte alls. Du mår ju bra av att höra det. Speciellt från dig själv. Det är ju trots allt du som har de högsta kraven på dig.

Att ta emot beröm är inte alltid så lätt. Det är lättare att bara skaka av dig och nedvärdera den egna prestationen. Varför? Tänk om den som berömmer dig faktiskt menar det? Och du är värd de positiva orden du får? Ta åt dig. Säg tack. Och mena det du också. Uppskatta berömmet. Känn hur bra det känns. Glöm bort det där med att skaka av dig det, låta det rinna av dig. Det ska du ju bara göra med negativa saker, sådant du inte mår bra av. Inget mer "äh, det var ju inte så mycket", vad vet du, det kanske var mycket du gjorde?

Tacka och ta emot. Var nöjd med det du gör. Var stolt. Varje gång du gör något bra, hur stort eller litet det än må vara, beröm dig själv. Tyck om dig själv. Och våga stå för det. Tyck att du är bra. För det är du. Du är bra.

söndag 6 februari 2011

Bantning

Alla dessa dieter och bantningsmetoder som finns, hur bra är de egentligen? Alltså frågan är inte hur bra de är på att trolla bort kilon, utan hur bra de är för din kropp. Din hälsa. Vad ger de för effekter långsiktigt? Är de något din kropp bör utsättas för?

Att räkna kalorier är en onödig mattelektion. Är inte det viktigare att bli mätt? Så inte suget efter de förbjudna godsakerna tar över. Vad gör det för nytta att dra ner på kalorier i maten om du sen tappar kontrollen och trycker i dig det du egentligen inte borde äta? Då kanske en redig portion mat är att föredra?

Blir du toksugen på något. Ät en bit. Väntar du och suget gnager i dig, då slutar det förmodligen med att du äter annat för att dämpa suget. Utan resultat. Suget finns kvar, starkare än innan och det slutar med att du äter det andra också. Alltså har du fått i dig mer än du skulle fått om du bara hade gett efter för suget på en gång.

De metoder som låter allra mest läskiga är där man ersätter riktig mat med pulversoppor och andra ersättningar. Samt när man ska hålla en låg nivå på kaloriintag. Kanske är det effektiv viktminskning. Men sen då? Vad händer när du börjar äta igen? För du ska väl äta igen? Snabb viktnedgång känns inte som en hållbar viktnedgång. Då blir det bara samma race igen. Och hur bra är det för kroppen? När antalet kilon pendlar upp och ner som en hiss. Helt ärligt är jag smått allergisk mot ordet bantning.

En fullvuxen kropp behöver en måltid anpassad för den, inte en barnportion. Och vad händer med kroppen när den inte får i sig tillräckligt? Den ställer in sig på svält och samlar reservlager med fett. Grattis! Då får du verkligen kämpa. Och vad vet du om effekter långt fram i tiden som kommer av att du är mer fixerad av din spegelbild än att få i dig det kroppen behöver?

Har sagt det förut, säger det igen. Planera.Var medveten om vad du äter. Ha koll på alla dagens måltider. Så du vet vad du får i dig. Och jobba bort de eventuella extrakilon som finns där. Satsa på att se sund och frisk ut. Och framförallt vara det. Sund och frisk.

lördag 5 februari 2011

Straff eller belöningar?

Om inte du gör si eller så blir det inget av det ena eller det andra. Om du inte skärper till dig nu struntar vi i vad det nu än är vi tänkt göra! Är det inte en ganska vanlig reaktion på protesterande barn i en stressig situation? Med handen på hjärtat, kan du helt ärligt säga att du aldrig dragit till med hot om att dra in förmåner för att få barnen att agera som du vill? Effektivt? Kanske det. Men känns det bra? Inte mycket va?

Någonsin funderat på att vända på kakan lite? I princip är det ingen skillnad på hur du än vrider och vänder på det. Men det andra sättet låter något trevligare. Hur du formulerar dig gör en stor skillnad. Och planerar. Gör upp ett belöningssystem i förväg. Så barnen får ta eget ansvar och jobba för att få göra något lite extraroligt, eller samla ihop pluspoäng för att uppnå ett särskilt mål. Olika dyra saker har olika poängvärde. Inte alls så krångligt.

Gör upp ett avtal med barnen där ni kommer överens om vad som gäller, sen får ni skriva på och godkänna det ni kommit överens om. Det som gäller är för båda att hålla sin del av avtalet. Simpelt. Har ni det skriftligt kan ingen av er slingra er undan från avtalet. Då behöver du inte ta till med straff i situationer då barnen inte sköter sig exemplariskt (läs protesterar vilt och driver dig till vansinne) bara påminna dem om avtalet och varna om utebliven belöning...

Det gäller bara att vara smart och ligga ett steg före. Det känns mer rättvist och så får barnen en lektion i eget ansvar på köpet. Och ditt samvete slipper lida. Perfekt.

fredag 4 februari 2011

Baciller

Den här hysterin kring bakterier som finns, är den inte något överdriven? Måste vi vara helt fria från alla bakterier? Blir inte det nästan farligare än att leva med lite lort omkring oss? Att tvätta händerna innan du ska äta och efter toalettbesök och så vidare, självklart. Men att ha det kliniskt rent överallt och sprita händerna så fort du varit på en allmän plats. Hur friskt är det? Är bakterier verkligen något man ska vara rädd för? Eller har det bara spårat ur?

Samma sak gäller med medicineringar och vaccinationer. Blir det inte lite för mycket av sådant? Kan det inte vara så att immunförsvaret behöver utsättas för lite motstånd för att bli starkare? Ja, så klart ska allvarligare sjukdomar medicineras. Och personer med nedsatt immunförsvar kan inte jämföras med oss andra som faktiskt klarar av att bli sjuka emellanåt. Men får man inte piller utskrivna för minsta lilla egentligen? Utan att egentligen ens få en grundlig undersökning? Sådant som säkert ger med sig även utan tabletter, bara man låter kroppens egna försvar arbeta lite. Är det värt att utsätta kroppen för alla märkliga ämnen med kända och okända bieffekter, om det inte är så att det verkligen är nödvändigt?

Och dessa bakterier blir ju också starkare och mer motståndskraftiga ju mer mediciner de utsätts för. De utvecklas och blir värre för oss. Är det vad vi vill? Få starkare baciller och behöva utveckla ännu starkare mediciner för att hålla dem i schack?

Tänk så här, använd ditt sunda förnuft. Var inte för rädd för baciller och smuts. Lite skit rensar magen heter det ju. Lev hälsosamt. Du blir mer härdad och starkare av att inte vara för ren och prydlig.

torsdag 3 februari 2011

Hänsyn

Har du tänkt på att respekt kan betyda så många olika saker? Att det finns så många olika sätt att visa respekt på. Likaså att vara respektlös på. Så många olika sätt att tolka ordet på. Att ha respekt är att ta hänsyn till andra. Och dig själv. I alla situationer.



Genom att bete dig respektlöst dumförklarar du dig själv. Befinner du dig på en allmän plats, bland okända människor och bekanta med för den delen, bör du tänka på vad du säger. Vilka signaler du skickar ut. Att, som exempel, sitta på bussen och prata illa om andra, svordomar och könsord hit och dit. Med höga röster dessutom. Totalt respektlöst. Pinsamt. Och definitivt inget de andra passagerarna vill höra.



Vem är det som framstår som dum? Den som det pratas om? Eller den vars mun orden kommer ur? Varför prata så nedlåtande om någon annan? Vilken är den egentliga orsaken till sådant beteende? Den egna osäkerheten? Avundsjuka? Mår du själv bra har du inget behov av att smutskasta någon annan.

Genom att bete dig oanständigt är du respektlös mot dig själv. Respekt betyder inte att du måste se upp till någon, eller känna dig undergiven någon. Det är bara civiliserat.

Ömsesidig respekt. Är det något som saknas i mångas uppfostran? Bottnar det hela i brist på uppmärksamhet? Regler? Och dåligt självförtroende?

onsdag 2 februari 2011

Internet (och barn)

Föräldraskap är lika med ansvar. Det är ditt ansvar som förälder att avgöra vad som är lämpligt eller inte för ditt barn att göra vid datorn. Hur mycket tid är det ok att spendera framför den och vilka sidor som är ok att besöka och vara medlem på? Att använda internet i studier, suveränt. Finns många bra och lärorika sajter. Men sen då? Spel? Egen mailadress? Msn? Sociala forum? Var går gränsen?

Till att börja med har en del av sidorna åldersgränser. De finns av en anledning. Barn är inte mogna nog att kontrollera vilka uppgifter de lämnar ut. Eller vilka konsekvenser små oskyldigt menade kommentarer kan ge. Hur ska man kunna kräva av ett barn att kunna förstå sig på det? Det är ju inte ens så att alla vuxna kan klara av det.

Och om sidorna är barntillåtna eller kanske till och med ämnade för just barn, betyder det att barn är säkra på dessa sidor? Vem kan garantera att ingen ger sig ut för att vara ett barn och lurar just ditt barn in i något? Eller att ett annat barn skriver något elakt som sedan sprider sig som en löpeld. En liten snöboll kan starta en lavin. Samma effekt kan ett felaktigt ord ge.

Hur bra koll har du som förälder på vad ditt barn gör på nätet? Eller hur bra koll tror du att du har? Räcker det med att du vet vad barnet har för inloggningsuppgifter och lösenord? Kan du verkligen se allt då? Om du låter barnet besöka dessa sidor under kontrollerade former, är det säkert att inget går fel då? Eller är det bättre att låta barnet vara ett barn? Och få in rätt ålder innan det skaffas en massa olika medlemskaper hit och dit i dess namn? Finns det inga andra sätt för barn att spendera sin fritid på, än sitta vid datorn (då menar jag utöver den tid som går åt till studier)? Räcker inte det med att det finns mobiltelefoner? Leka efter skoltid? Och under skol- och fritidstid?

Det är upp till var och en att avgöra vad som är rätt eller fel. Men det kanske är värt att tänka igenom vad man tillåter sitt barn att göra. Inte minst ute på nätet.

tisdag 1 februari 2011

Pengar

Att sträva efter rikedomar. Osunt. Dessutom fungerar det inte så. Tänker du bara på pengar. Är det precis vad du kommer att fortsätta göra. Att tänka på pengarna. Istället för att ha dem på ditt konto. Du stöter bort möjligheterna att få in pengar. Du blir besatt av fel sak.

Se pengar som ett verktyg istället för ett slutmål. Satsa på att göra något bra, något du tror på och trivs med. Då lever du ditt liv och inte för pengarna. Pengar kommer ändå om det är meningen att det ska komma.

Pengar gör dig inte lycklig. Men bristen på det gör dig olycklig. Snacka om motsägelsefullt. Men så är det. Eller, olycklig kanske är fel ord. Men det skapar en känsla av olust och inre stress. Och då är det svårt att känna den där lyckan som finns där inom dig. Det gäller att hitta en balans i det hela. Att inte tänka på pengar. Oavsett om du har det eller inte. Fousera på allt annat som gör dig lycklig. Tänk ekonomiskt. Men tänk inte på pengar.