Tidspress. Konstant anträffbar. För många bollar att hålla i luften på samma gång. Du måste vara på flera ställen samtidigt. Du vet inte var gränsen mellan dig själv och dina projekt går. De har vävts ihop till ett enda stort måste. Du tar på dig mer. Du är uppe i varv och känner att du fixar det. Du trivs med tempot. Du känner inte av kroppens varningssignaler. Den där berömda väggen bara väntar att du ska gå in i den. Eller snarare springa in i den. I full fart. Krascha in i den. Kaboom.
Och rätt som det är står du där. Förlåt, formulerar om det. Du står inte, du ligger där och inser att du inte kan stå upp. Världen snurrar omkring dig och dina ben bär inte dig. Du är helt slut, konstant trött. Väggen hittade dig. Utbränd. När det blir för mycket och du inte lyssnar med hjärnan säger kroppen ifrån. På skarpen. Ditt immunförsvar orkar inte med i din takt. Du blir sjuk. Du hinner knappt återhämta dig från en bacill innan nästa redan angripit din kropp. En riktig tankeställare. Du inser att du faktiskt inte är mer än en människa. Du är inte odödlig. Du kan inte hålla hur högt tempo som helst.
Det lustiga är att det rakt motsatta kan ha samma effekt. Att ha för lite att göra. Att vara understimulerad kan ge precis samma resultat. Stress. Utbrändhet. Det är lika illa att vara stressad över att inte veta vad du ska göra. Att vara utan arbete. Utan uppgifter som får dig att känna dig meningsfull. Känslan av att du slösar bort din tid.
Oavsett anledning till att kroppen tar till med en rejäl protest ska du ta det på allvar. Gör en förändring. Eller fler. Gör allt som krävs för att du ska hitta en balans i det hela. Hitta det som är lagom. Inte för mycket, inte för lite. Och ta hand om dig. Det räcker inte bara med att se till att arbetsdelen av ditt liv fungerar. Allt annat måste också skötas. Mat, sömn och motion. Och ditt inre. Håll dig borta från väggen. Har du sprungit in i den en gång vill du aldrig uppleva det igen. Vid minsta lilla varningssignal, skärp dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar