fredag 18 februari 2011

Vänskap

Du gör vad du kan för att hjälpa någon. Du ställer upp. Finns där. Verkligen försöker. Men det går inte exakt som du tänkt dig. Vännen påminner konstant om sitt behov. Du fortsätter försöka hjälpa. Du kan inte göra mer än det du gör, och säger ifrån, men att du inte ska ge upp, bara att vissa hinder tillkommit. Vännen försvinner. Vad säger det om er vänskap?

Vad var din vänskap då värd? Alla gånger då du ställt upp och lyckats, räknas inte de? Eller är det bara det sista, som inte gick som önskat som avgör? Som avgör om du är värd att vara vän med. Är det inte tanken som räknas? Att du försöker? Att du gör det du kan. Är inte att du gör ditt bästa precis vad som bör förväntas av dig som vän? Eller måste du lösa någon annans problem? Är ett misslyckande, eller en utdragen tidsprocess lika med avskriven vänskap?

Vad har du för krav på en vänskap? Ska du ens ha krav på en vänskap? Förhoppningar och kanske förväntningar, ja. Men krav? Låter ganska illa väl? Ska det vara så att du måste uppfylla vissa syften för att räknas som vän? Räcker det inte med din omtanke, att du alltid finns tillgänglig. Som stöd. Då kanske det är lika bra att vännen överger dig? Behöver du en vän som värdesätter dig med vad denne kan få ut av dig?

En äkta vän är det utan förbehåll. En äkta vän kräver inget annat av dig än ömsesidig respekt, ärlighet och ditt sällskap. En äkta vän ger mer än det som krävs, av fri vilja, av omtanke. Och en äkta vän uppskattar det vännen försöker göra, oavsett om det lyckas eller ej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar