Skadeglädje är inte glädje. Det är bara ett tecken på att din självbild är svag. Du måste klamra dig fast vid andras misslyckanden för att kunna känna dig själv bättre. Skadeglädje går hand i hand med svartsjuka. Du kan inte glädjas med andra när det går bra för dem. Du bara väntar på stunden då någon annans lycka ska vända. Då är du själv mindre misslyckad.
Tänk om det kunde vara tvärtom? Att du fick vara glad och stolt för dina framgångar. Glädje är något du ska kunna dela med dig av. Inget som ska uppfattas som skryt. Eller grund för svartsjuka. Det är en rättighet att få vara stolt och glad över att ha lyckats med något. Var glad för andra när det går bra för dem! Och när du har det mer tursamt gläds andra med dig. Är inte det det ultimata? Och så mycket trevligare än att folk sneglar på varandra och i smyg önskar att andra inte skulle ha det så bekvämt. Eller att du minsann förtjänar det mer än andra och så vidare. Och om folk kunde vara medmänskliga och stötta vid motgångar. Istället för att tänka, haha, jag visste väl att det inte kunde vara så bra hos den andra personen...
Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Se på andra så som du önskar de såg dig. Visst, även om du tänker och gör så innebär det inte att alla andra gör det. Men då har i alla fall du ett gott samvete. Du vet själv att du inte pratar eller tänker illa om andra. Det räcker ganska långt väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar