Den här hysterin med att köpa det dyraste, finaste, häftigaste... Varför? Varför är det så? Varför önska dig något i present? Är inte det lite barnsligt? Vill du ha något särskilt? Köp det själv. Då blir det garanterat rätt. Hela den här prestationsångesten med att hitta den bästa presenten. Den som toppar alla. Onödig.
Presenter handlar inte om att spränga någon särskild budget. De ska vara symboliska. Med en tanke bakom. Något enkelt, billigt och personligt betyder mycket mer än att du skaffar ett hål i din plånbok för att göra någon glad. Och att få något som du vet givaren egentligen inte har ekonomi för. Inte den bästa känslan. Dessutom, grejen med presenter är att de ska vara överraskningar. Hur kul överraskning är det att veta vad som döljer sig under inslagningen innan du ens börjat öppna?
Ge en upplevelse istället för någon pryl som ligger och samlar damm. Ett minne. Något att tänka på en regnig dag. Sådant är värdefullt. Och kan inte köpas med pengar. Eller, jo det kan det, men det måste inte köpas med pengar. Du kan med lite fantasi tillverka något själv. Eller ska det vara något större, gå ihop med andra!
Äh, vad jag egentligen vill säga är att hela grejen med presenter verkar ha spårat ur något. Meningen med att ge en present är att göra någon glad. Inte överträffa alla andra. Det är ingen tävling. Det är bara en fråga om omtanke. Eller borde i alla fall vara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar