Det jag kommer att säga nu låter kanske något tjatigt... Men precis så är det. Alltså att saker blir vad du gör dem till. Att din inställning påverkar hur resultatet blir och framför allt hur vägen dit blir. Men det du kanske inte tänker på är att det inte bara är du som påverkas.
Om du gnäller och tycker saker du gör, saker du måste göra är tråkiga, jobbiga, kanske känns meningslösa, hur påverkar det din omgivning? Dina barn? Deras attityd? Din attityd förs över till dina barn. Har du någonsin funderat över det? Hur du uttrycker dig när du ska göra något som inte hör till favoritsysslorna? Vilket kroppsspråk du använder? Ditt minspel?
Talar du med negativ ton om skola? Läxor? Jobb? Städning? Eller, kanske ännu värre, pratar du nedlåtande om andra människor? Kulturer? Religioner? Hör barnen det? Eller är du säker på att de inte kan höra dig? Säkrast är ju att låta bli sådana uttryck helt och hållet. Då finns inte risken att fel öron ska höra. Barnen behöver inte ärva din inställning. Inte om den är negativ i alla fall.
Uppmuntra istället. Gör saker med en glad inställning. Prata med en positiv ton. Smitta barnen med glädje att utföra och diskutera saker. Visa att det är roligt med läsning. Att siffror är spännande. Att disk och tvätt inte är världens värsta plåga. Och så vidare. Lär sig barnen att ta sig an olika utmaningar och projekt med rätt attityd kommer de att gå så mycket längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar