Ett falskt leende gör ingen glad. Allra minst den som bär leendet. Det är genomskinligt och stelt. Och sorgligt. Ett skratt som inte kommer ifrån hjärtat är ihåligt. Varför inte bara vara ärlig? Framför allt dig mot dig själv. Och för dig själv. Hur mår du egentligen? Det speglas i dina ögon. Hur brett du än ler så lyser det igenom.
Äkta sorg eller ilska är vackrare än fejkad glädje. Tillåt dig att känna vad du nu än känner. Behåll inte det inom dig. Förr eller senare kokar det över, som en kastrull med ett lock som sluter för tätt... Du håller en fasad, när den spricker gör den det med besked och du kan inte kontrollera dina känslor. Du riskerar så mycket. Du säger saker som du kanske inte menar. I slutändan är det du som drabbar dig själv. Du är värd mer än så.
Lyssna på dina känslor. Lås inte in dem. Plocka fram nyckeln och vrid upp låset. Var mänsklig. Var dig själv. Du mår bara dåligt av att låtsas vara nåt du inte är, oavsett vad det är eller handlar om. Tillåter du dig vara dig själv, ta dig igenom det som är i vägen för din glädje, kan du snart le. Ett riktigt leende. Ett bländande leende. Och känna hur bra det känns att inte behöva anstränga dig för att få fram det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar