Läste idag om en förskola som jobbar med jämställdhet. Där barnen ska lära sig att alla är lika värda, oavsett kön. Två tummar upp för det. Men var går gränsen till jämställdhet och förlorad identitet? Att inte använda orden flicka och pojke, hon och han. Istället används de könsneutrala orden hen, kompis eller person. Det är ett av exemplen på hur de vill framhäva jämställdhet. Är det vad som är jämställdhet? Att sudda bort gränsen mellan hon och han?
Är inte det så att vi föds olika, flickor och pojkar? Är det fel att säga hon och han? Gör de orden så att barnen känner sig mer eller mindre värda? Är inte det att gå till överdrift med hela grejen? Ska ett neutralt lekrum skapa mer jämställda vuxna av dessa barn? Är det fel att ha en dockhörna och ett bilrum på förskolan? Är det verkligen så att en pojke undviker att leka i ett rum för att det kallas för dockhörna? Eller tvärt om, att en flicka inte leker med bilar? Tar ett barn skada av att veta om vilket kön det har? Är inte det en del av dess identitet?
Vi är skapta olika, vi har olika förutsättningar. Varför kan vi inte bara acceptera det? Självklart ska alla ha samma värde, samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Men betyder det att gränserna mellan könen måste utplånas? Det finns kvinnliga militärer och manliga sjuksköterskor, är inte det ett tecken på jämställdhet? Att människor har möjlighet att göra vad det vill? Och har de inte som barn fått vara hon eller han, inte hen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar