Ärlighet varar inte alltid längst. Det är en lögn. Eller lögn är nog lite att ta i. Men en sanning med modifikation Det finns tillfällen då du inte bör vara fullt så ärlig. Du behöver inte ljuga. Det bör du inte göra. Men du kan hoppa över vissa detaljer. Kanske inte berätta riktigt allting.
Dels finns det vita små lögner, som finns till för att skydda mottagaren av lögnen. Ibland är det bättre att sockra på sanningen en gnutta för att inte såra någon i onödan. Och att såra någon när det inte är nödvändigt är att såra någon i onödan. Det är humant med vita små lögner.
Sen finns det gränser på vad som är acceptabelt att berätta. Är det så att personen som får höra verkligen behöver veta det? Är det väsentligt? Och i så fall, varför väljer du att berätta det? Vad vill du ha ut av att framföra ditt budskap? Vill du ha en reaktion? Vad i så fall? Och varför? Svaret du får blir kanske inte vad du trott, förväntat dig eller hoppats på. Tänker du igenom vad betydelsen av det du berättar och möjliga kommande scenarion innan? Eller handlar du spontant?
Något som är så rätt i ditt huvud kan bli så fel när det kommer fram till någon annan. Ni tolkar ordens betydelse på olika sätt och karusellen är i gång. Och då är frågan om det inte hade varit bättre att inte vara för ärlig. Behålla din sanning för dig själv. Du är inte oärlig bara för att du väljer att behålla en del saker för dig själv. Allting behöver inte vara öppet. Och om den dagen kommer då du måste berätta allt, då är det en annan femma. En annan situation. Då berättar du hela sanningen. Ärlig är du oavsett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar